Nervvrak
Har hittat en lägenhet nu som jag vill ha, ska börja buda och grejer! Är skitnervös!!! Jag vet fasen inte hur allt sånt här går till, det är som en helt ny värd! Kan inte koncentrera mig på nåt annat, vaknade före väckarklockan imorse och tanken på lägenheten dök direkt upp i hjärnan. Är som ett darrande asplöv och fjärilarna irrar ständigt runt i magen! Det är ju inte direkt som att man har öppet köp heller. Men jag är nästan helt säker på att jag vill, vill, vill ha den här lägenheten! Ojojoj, tänk om jag får den... tänk om jag inte får den... jag dör!! Och all dessa stora pengar och alla dessa stora beslut som ska tas... och jag ska fatta dessa beslut... helt själv! Hjääälp!
30+ = tant?
Vad är det med folk som fyllt trettio? Finns det nån allmän praxis att så fort man gått över strecket så börjar man klä sig i formlösa byxor och noppriga koftor? Jag var på kurs förra veckan med bara ekonomer, dvs. folk som jobbar med det jag gör och jag blir livrädd ibland när jag ser dem. Kommer jag bli som dom när jag också är lika gammal?
Det är jag och två till som är under 30, de flesta andra ligger mellan 32-38 skulle jag tro. Det är ju ändå inte så himla gammalt om man jämför med 60-, 70- och 80-åringar. Men ändå så uppträder de som att de är just gamla tanter! Bara för att man är ekonom måste man ikläda sig alla fördomar som finns om oss? Måste man t.ex. skratta åt torra skämt, när man vet att ingen egentligen tycker det är roligt. Ändå skrattar alla med sina påklistrade fake-garv. Det värsta är att de har använt och utvecklat dessa fake-garv sen ett par år tillbaka nu, att de inte har nåt annat sätt att skratta på. Herre gud, de skulle se mig när jag flabbar som bäst. De skulle ju få en chock!
Men seriöst, varför bli tant bara för att man råkat fyllt 30, skaffat barn och köpt villa?! Varför kan man inte fortsätta vara lite livlig och avspänd ibland? Skillnaden på en 29-åring och en 30-åring verkar vara enorm, ändå är det bara ett år som skiljer. Det är som att efter siffran 30, infaller nån slags stelhet gradvis för varje år som går. Kommer denna stelhet automatiskt eller är det vår omgivning som framkallar den? I don't know. Jag får väl återkomma om sju år när jag själv passerar den hemska gränsen.
Det är jag och två till som är under 30, de flesta andra ligger mellan 32-38 skulle jag tro. Det är ju ändå inte så himla gammalt om man jämför med 60-, 70- och 80-åringar. Men ändå så uppträder de som att de är just gamla tanter! Bara för att man är ekonom måste man ikläda sig alla fördomar som finns om oss? Måste man t.ex. skratta åt torra skämt, när man vet att ingen egentligen tycker det är roligt. Ändå skrattar alla med sina påklistrade fake-garv. Det värsta är att de har använt och utvecklat dessa fake-garv sen ett par år tillbaka nu, att de inte har nåt annat sätt att skratta på. Herre gud, de skulle se mig när jag flabbar som bäst. De skulle ju få en chock!
Men seriöst, varför bli tant bara för att man råkat fyllt 30, skaffat barn och köpt villa?! Varför kan man inte fortsätta vara lite livlig och avspänd ibland? Skillnaden på en 29-åring och en 30-åring verkar vara enorm, ändå är det bara ett år som skiljer. Det är som att efter siffran 30, infaller nån slags stelhet gradvis för varje år som går. Kommer denna stelhet automatiskt eller är det vår omgivning som framkallar den? I don't know. Jag får väl återkomma om sju år när jag själv passerar den hemska gränsen.
Gymragga - överskattat!
Asså jag har funderat kring detta med gymragga, är det verkligen så genomtänkt? Jag menar, för det första hur ser man ut när man tränar egentligen? De grimaser folk gör när de lyfter vikter är ju läskiga. Ibland kan man ju undra om man gått fel och kommit in i spökhuset eller nåt. Och sen all denna svett. Svett, svett, svett. Not nice! Och skulle man börja prata med nån låter man ju som en pervers snubbe som stönar fram orden. Alla de värsta tänkbara förutsättningar för att göra ett bra intryck har man ju när man tränar.
Ändå är det folk som ständigt ska komma fram och prata med mig när jag är och tränar! Jag fattar inte! Leave me alone, I'm working out! Men nej, nej. Det värsta är när stammiskillen som säkert tränar 7dagar i veckan kommer fram och frågar mig om hur länge gymmet har öppet. Hallå?! Om du nu ska ragga så kan du väl ändå lägga ner lite mer möda och inte göra det så himla uppenbart. Det blir ju bara löjligt. Och sen när jag faktiskt råkade veta svaret säger han: "Tjejen har ju koll". Eehh va? Ja, vad trodde du? Att bara för att jag är tjej så går jag bara på aerobicspass och annan så kallad "tjejig träning". Shut up! Men det värsta var ändå när han två dagar senare kommer fram igen och ska spela macho och vilja massera min nacke för att jag ser stel ut. Jag kommer till gymmet för att träna inget annat, vill jag ha massage så går jag väl för f-n till ett spa eller nåt! När jag tränar vill jag inte bli störd, jag vill kunna koppla bort verkligheten, vardagen och inte tänka på nånting alls, bara ha tid för mig. Ska fasen sätta på mig en tröja med texten: "Stör ej" nästa gång.
Ändå är det folk som ständigt ska komma fram och prata med mig när jag är och tränar! Jag fattar inte! Leave me alone, I'm working out! Men nej, nej. Det värsta är när stammiskillen som säkert tränar 7dagar i veckan kommer fram och frågar mig om hur länge gymmet har öppet. Hallå?! Om du nu ska ragga så kan du väl ändå lägga ner lite mer möda och inte göra det så himla uppenbart. Det blir ju bara löjligt. Och sen när jag faktiskt råkade veta svaret säger han: "Tjejen har ju koll". Eehh va? Ja, vad trodde du? Att bara för att jag är tjej så går jag bara på aerobicspass och annan så kallad "tjejig träning". Shut up! Men det värsta var ändå när han två dagar senare kommer fram igen och ska spela macho och vilja massera min nacke för att jag ser stel ut. Jag kommer till gymmet för att träna inget annat, vill jag ha massage så går jag väl för f-n till ett spa eller nåt! När jag tränar vill jag inte bli störd, jag vill kunna koppla bort verkligheten, vardagen och inte tänka på nånting alls, bara ha tid för mig. Ska fasen sätta på mig en tröja med texten: "Stör ej" nästa gång.
106,7 Rockklassiker
Snart är helgen här igen och nu är det äntligen dags för... GRILLBEACH 2006! Ahwoho! Kommer bli grymt bra! Kanske bästa någonsin! Ska köpa en ny mobil i helgen hade jag tänkt också, eller iallafall gå och titta på en. Just nu står det mellan samsung SGH-E730 och sony ericsson W300i. Får se vad det blir, måste klämma och känna lite på dem innan jag bestämmer mig.
Lyssnar just nu på 106,7 Rockklassiker. Asså, radioprataren där är ju hur rolig som helst! Jag dööör! Dave heter han och har världens härligaste amerikanska brytning och skitrolig humor!!! "Det er en frojd for mig, som utlanning, att sitta her och prata po svensk for er. Jag alskar det. Klockan ar tva minuter over fiira. Eller sexton noll tva. Nu ska det snart komma en trafficbrud. En snygg brud. Som Jihde, han är en snygg brud." Hahaha! Dave är helt underbar! Så har ni tråkigt en eftermiddag kan jag starkt rekommendera er att ratta in 106,7 på er radio. Det går inte att låta bli att le. Och bra musik däremellan dessutom!
Lyssnar just nu på 106,7 Rockklassiker. Asså, radioprataren där är ju hur rolig som helst! Jag dööör! Dave heter han och har världens härligaste amerikanska brytning och skitrolig humor!!! "Det er en frojd for mig, som utlanning, att sitta her och prata po svensk for er. Jag alskar det. Klockan ar tva minuter over fiira. Eller sexton noll tva. Nu ska det snart komma en trafficbrud. En snygg brud. Som Jihde, han är en snygg brud." Hahaha! Dave är helt underbar! Så har ni tråkigt en eftermiddag kan jag starkt rekommendera er att ratta in 106,7 på er radio. Det går inte att låta bli att le. Och bra musik däremellan dessutom!
Flugfångare
Ok, så här ligger det till: Sannolikheten att jag ska vakna när jag är 80+ och känna att jag levt någons annans liv är just nu ganska stor. Förändring måste helt enkelt ske. Problemet är bara att jag har alldeles för många spärrar som utgör hinder för denna förändring. Vad gör man då? Ja för att förändras krävs att spärrarna bryts ner, men vad finns kvar av Rebecka då? Vissa av dessa spärrar är ju en del av den jag är. Moment 22! Men samtidigt så förändras man ju ständigt. Börjar faktiskt ta in mer och mer av vad en god vän till mig alltid säger: "Svälj, lägg locket på och shake it off!". Det är lite emot mina principer att göra så, eller rättare sagt jag har fruktansvärt svårt att göra det!! Men vännen har fått mig att inse att vid vissa tillfällen måste man väga för- och nackdelarna och ibland finns det fler fördelar med att helt enkelt hålla saker inom sig. Risken är bara att det då istället äter upp mig inifrån. Måste lära mig att låta saker rinna av mig, men jag är alldeles för mycket "känslomänniska" för att kunna göra det. Jag bryr mig. Kanske för mycket ibland om det nu är möjligt. Har känt mig som en flugfångare den senaste tiden, allt som surrar runt omkring mig klibbar sig fast. Man kan tycka att klistret skulle torka ut snart, men tvärtom så håller det på att kväva mig. Dags att tänka om. För att citera Martin: Man behöver inte alltid rädda hela världen, räcker med sig själv ibland..."
Gud & människan
Inte konstigt att man blir nertryckt i det samhälle vi lever i. Största delen av det man får höra om sig själv, är ju ens dåliga sidor, när man gjort nåt fel osv. Allt annat "bra" man gör tas liksom förgivet. Man förväntas vara snäll, omtänksam och lojal osv. Så länge man håller sig inom dessa ramar är det ingen som reagerar. Men skulle så mycket som en lilltå komma utanför strecket så... BOOM! Vilket liv det blir! Alla förväntar sig alltid att alla runt omkring ska vara perfekta och felfria men man glömmer att se sig själv. Är jag verkligen så perfekt som jag vill att alla andra ska vara? Nej, verkligen inte. Hur kan jag då ha större krav på andra än på mig själv? De förväntningar man har på andra är oftast större än de man har på sig själv. Varför? Kanske för det gör mer ont att bli sviken av andra än sig själv.
Citat från en film jag såg igår och som jag inte kommer ihåg titeln på: "Om människan är skapad till Guds avbild så måste Gud ha stora problem". Jag skrattade åt det när jag hörde det, men om man börjar tänka efter så är det inte lika roligt. Om vi nu är avbilder av Gud, vad säger det då om oss? Att alla har en bit av Gud i sig. Jaha, och? Vad innebär det då?
Eftersom Gud sägs vara god, måste det ju betyda att alla människor har något gott i sig. Kanske är det vi själva som har problem och inte Gud. Problem med att ta fram och lysa upp det fina i folk. Istället trycker vi ner varandra för att själva få stå i strålkastar ljuset.
Gud är förlåtande, men betyder det att människor också är det? Jag skulle säga att det är svårare att bli förlåten av en medmänniska än av Gud. Kanske beror det på att vi inte kan ha så stora förväntningar och krav på Gud. Gud gör som Gud vill, det är bara för oss att finna oss i det. Men med människor är det annorlunda, för dom kan man påverka till en viss grad.
Vi föds alla med en del av Gud i oss, men vi har fortfarande mycket att lära. Tror vi människor ständigt behöver påminna oss om att ingen är felfri, alla gör misstag. Men är det då inte bättre att fokusera på det goda i människor, sluta ta det förgivet och lära oss uppskatta det?
Citat från en film jag såg igår och som jag inte kommer ihåg titeln på: "Om människan är skapad till Guds avbild så måste Gud ha stora problem". Jag skrattade åt det när jag hörde det, men om man börjar tänka efter så är det inte lika roligt. Om vi nu är avbilder av Gud, vad säger det då om oss? Att alla har en bit av Gud i sig. Jaha, och? Vad innebär det då?
Eftersom Gud sägs vara god, måste det ju betyda att alla människor har något gott i sig. Kanske är det vi själva som har problem och inte Gud. Problem med att ta fram och lysa upp det fina i folk. Istället trycker vi ner varandra för att själva få stå i strålkastar ljuset.
Gud är förlåtande, men betyder det att människor också är det? Jag skulle säga att det är svårare att bli förlåten av en medmänniska än av Gud. Kanske beror det på att vi inte kan ha så stora förväntningar och krav på Gud. Gud gör som Gud vill, det är bara för oss att finna oss i det. Men med människor är det annorlunda, för dom kan man påverka till en viss grad.
Vi föds alla med en del av Gud i oss, men vi har fortfarande mycket att lära. Tror vi människor ständigt behöver påminna oss om att ingen är felfri, alla gör misstag. Men är det då inte bättre att fokusera på det goda i människor, sluta ta det förgivet och lära oss uppskatta det?
Lanzarote
On the beach with the gang!
Maten va ju inte den bästa, men vi hade roligt åt den iallafall.
Här e vi i byn Hária där vi bodde.
Trötta efter fyra timmars promenad i bergen
Här posar vi uppe på en borg tillsammans med azorerna.
Swedish girls with new sunglasses! Ahwoho!
Bad i den underbara lagunen!
Världens godaste spansk paella, mitt ute i havet på en öde ö!
Me and my babe!!
Glasspaus i skuggan!
Fiésta!
Forever friends!
Försöker lära mig salsa...
Här e hela gänget!
Lista
Tio första:
Första bästa kompis: Lisa
Första bil: Har aldrig ägt en bil. Men den första bil jag körde var en Polo.
Första kärlek: Jonas
Första husdjur: typ nåra fiskar eller nåt
Första semester: Florida
Första jobb: reklamutdelare
Första köpta skiva: tror d är Ace of Base, haha!
Första riktiga kyss: kommer inte ihåg va han hette... han va rätt mycket äldre minns ja iaf...
Första piercing: öronen, hihi
Första konsert: vet inte
Sju sista:
Sista alkoholdrycken: öl
Sista bilfärd: med Patrik, hem från Andreas
Sista filmen du såg: Save the last dance
Sista bubbelbadet: Ingen aning.
Sista spelade cd: Robbie Williams
Sista måltiden: Frukost, två mackor me kalles randiga
Sista konserten: ROBBIE WILLIAMS
Fem har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej
Blivit arresterad? Nope
Blivit kär vid första ögonkastet? Ja, jag tror jag blev d i Jonas när ja tänker efter...
Varit på tv? Ja, i Cafe Norrköping. Hahha, pinsamt!
Busringt till nån? Javisst
Sju saker du har på dig:
1. Svarta flippflopp
2. Beiga linnebyxor
3. Brunt linne
4. BH
5. Trosor
6. Klocka
7. Hårsnodd
Fyra personer du kan berätta allt för:
1. Har bara en å d e Erika
2.
3.
4.
Tre val:
Svart eller vit? Vit
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad.
Två saker att göra innan du dör:
1. Åka till Australien å Japan
2. Bilda familj
En sak du ångrar:
Tycker inte man ska ångra så mycket i livet, tjänar ingenting till.
Första bästa kompis: Lisa
Första bil: Har aldrig ägt en bil. Men den första bil jag körde var en Polo.
Första kärlek: Jonas
Första husdjur: typ nåra fiskar eller nåt
Första semester: Florida
Första jobb: reklamutdelare
Första köpta skiva: tror d är Ace of Base, haha!
Första riktiga kyss: kommer inte ihåg va han hette... han va rätt mycket äldre minns ja iaf...
Första piercing: öronen, hihi
Första konsert: vet inte
Sju sista:
Sista alkoholdrycken: öl
Sista bilfärd: med Patrik, hem från Andreas
Sista filmen du såg: Save the last dance
Sista bubbelbadet: Ingen aning.
Sista spelade cd: Robbie Williams
Sista måltiden: Frukost, två mackor me kalles randiga
Sista konserten: ROBBIE WILLIAMS
Fem har du nånsin:
Dejtat en av dina bästa kompisar? Nej
Blivit arresterad? Nope
Blivit kär vid första ögonkastet? Ja, jag tror jag blev d i Jonas när ja tänker efter...
Varit på tv? Ja, i Cafe Norrköping. Hahha, pinsamt!
Busringt till nån? Javisst
Sju saker du har på dig:
1. Svarta flippflopp
2. Beiga linnebyxor
3. Brunt linne
4. BH
5. Trosor
6. Klocka
7. Hårsnodd
Fyra personer du kan berätta allt för:
1. Har bara en å d e Erika
2.
3.
4.
Tre val:
Svart eller vit? Vit
Sommar eller vinter? Sommar
Choklad eller chips? Choklad.
Två saker att göra innan du dör:
1. Åka till Australien å Japan
2. Bilda familj
En sak du ångrar:
Tycker inte man ska ångra så mycket i livet, tjänar ingenting till.
Hakuna matata
Fasen att jag ska bli så påverkad av människor. Varför kan jag inte bara glömma allt när jag sitter hemma själv i min lägenhet? Jag tror att när jag väl stiger in genom dörren kommer allt runt om att försvinna och jag kan leva i min bubbla där allt är bra. Men nej, då ska tankebönorna malas om och om igen tills de blivit ett dammoln av pulver. Och när de väl är färdigmalda, då dyker nya bönor upp! Allt jag vill är att leva livet. Är det för mycket begärt? Problemet är att jag måste ha kontroll, vågar inte släppa taget och låta det som sker ske. Människor som ständigt reagerar, anmärker och dömer det jag gör. Leave me alone! Fast den stora frågan är: varför bryr jag mig? Vill tillbaks till Lanzarote, där lekte verkligen livet. Så underbart va det! Som världens skönaste spanjorska där sa: No worry!
Dagens låttext
Forgive. Sounds good.
Forget. I'm not sure I could.
They say time heals everything, but I'm still waiting.
I'm through with doubt. There's nothing left for me to figure out.
I've paid a price and I'll keep paying.
I'm not ready to make nice
I'm not ready to back down
I'm still mad as hell
and I don't have time to go
round and round and round.
It's too late to make it right.
I probably wouldn't if I could.
Cause I'm mad as hell, can't bring
myself to do what it is you think I should.
Forget. I'm not sure I could.
They say time heals everything, but I'm still waiting.
I'm through with doubt. There's nothing left for me to figure out.
I've paid a price and I'll keep paying.
I'm not ready to make nice
I'm not ready to back down
I'm still mad as hell
and I don't have time to go
round and round and round.
It's too late to make it right.
I probably wouldn't if I could.
Cause I'm mad as hell, can't bring
myself to do what it is you think I should.
New day - new life
När jag vaknade i morse kändes luften inte så tung, jag kunde andas. Ska träffa Loi idag, har saknat dig!! Ser fram emot att dricka tribbio, äta underbar sushi och snacka en massa! Sen är det fest imorgon med fri bar. Kan ju inte bli annat än bra. =) Och så Winnerbäck på lördag, tror det kommer bli en toppen helg! Äntligen börjar jag se slutet på denna arbetsvecka.
Alegranza
Must show you a picture of Alegranza, the island we went to from Lanzarote.
In the middle of the ocean...
Yes, I did swim here!
More pictures are on the way....
In the middle of the ocean...
Yes, I did swim here!
More pictures are on the way....
Kärleken - finns den?
Seriöst. Jag vill inte jobba. Det borde vara lag på att man inte får gå och jobba när det är mer än 20 grader och klockan står på 07.58. I alla fall här i Sverige där sol och värme är en bristvara hela vintern. Det borde vara en mänsklig rättighet. But no no, no no. Istället pinar man sig upp på mornarna, ger sig ut i vimlet av getingar, sätter sig på blåtåget och går med tunga steg. Nu sitter jag och dricker kaffe ur den mörklila koppen jag fått för tre år sen av min bästa vän. Det piggar upp. Man måste uppskatta de små sakerna.
Livet är fullt av grymhet för er som inte redan märkt det. Det låter hemskt, men det är sant. Igår var en grym dag. Det är såna dagar man bara vill krypa upp hos en vän och försvinna in i dennes famn. Så jag träffade mina vänner. Kollade på en film som jag sett tidigare och tyckte va bra då. Men tydligen har jag förändrats sen dess för jag tyckte inte alls den va så bra när jag såg den igår.
Vet inte om jag tror på kärleken längre. Börjar seriöst fundera på att vara singel hela livet. För bara ett halvår sen fanns det par runt omkring mig som fortfarande höll min tro uppe. Nu finns typ tre av dem kvar. Ett efter ett har spruckit. Blir inte ens förvånad längre. Vad är meningen egentligen? Är meningen att man ska gifta om sig femtioelva gånger i livet? Vad hände med ord som själsfrände, kärnfamilj och monogami? Nu i 2000-talet verkar vi inte längre veta betydelsen av dessa ord. Kanske är det mig det är fel på, kanske har jag blundat och levt i en drömvärld och först nu öppnat ögonen och sett den krassa verkligheten.
Livet är fullt av grymhet för er som inte redan märkt det. Det låter hemskt, men det är sant. Igår var en grym dag. Det är såna dagar man bara vill krypa upp hos en vän och försvinna in i dennes famn. Så jag träffade mina vänner. Kollade på en film som jag sett tidigare och tyckte va bra då. Men tydligen har jag förändrats sen dess för jag tyckte inte alls den va så bra när jag såg den igår.
Vet inte om jag tror på kärleken längre. Börjar seriöst fundera på att vara singel hela livet. För bara ett halvår sen fanns det par runt omkring mig som fortfarande höll min tro uppe. Nu finns typ tre av dem kvar. Ett efter ett har spruckit. Blir inte ens förvånad längre. Vad är meningen egentligen? Är meningen att man ska gifta om sig femtioelva gånger i livet? Vad hände med ord som själsfrände, kärnfamilj och monogami? Nu i 2000-talet verkar vi inte längre veta betydelsen av dessa ord. Kanske är det mig det är fel på, kanske har jag blundat och levt i en drömvärld och först nu öppnat ögonen och sett den krassa verkligheten.
Trampar på samma ställe
Känns som att verkligheten har kommit ifatt mig. Förra veckan hade jag egentligen inget emot att gå till jobbet, som om jag inte riktigt förstod att min semester faktiskt är slut. Nu har jag insett. Ändå har jag massa roliga saker att se fram emot, fest på fredag, Winnerbäck och grillbeach. Men det är fasen segt att jobba. Ännu värre att gå upp på mornarna. Imorse hade jag ställt klockan på kvart över sju, gick inte upp förrän åtta... orkar inte.
Nu är sommaren över känns det som, men vart tog den vägen? Nu sitter man här på kontoret framför datorn där man kommer sitta hela hösten och hela vintern. Mycket har hänt i sommar och med tanke på att jag bara varit ledig tre veckor har jag hunnit med rätt mycket. Ändå känns det som jag står kvar och trampar på samma ställe på nåt sätt. Men det blir nog bra sen, har ju redan lite planer för hösten. Börjar dansa snart igen, förhoppningsvis blir det en sista minuten i november och kanske hittar jag äntligen den perfekta lägenheten.
In english por favor!
Ok, because I have got some friends around the world now, maybe I must start to write more in english so that they also can understand it. So Pedro, Marcus, Siggi and everybody else I'll try to write more in english from now on so you can follow whats going on here in Sweden! Miss you all!!
Fack
Min mormor säger att jag placerar folk i fack. Det kanske jag gör också, dömer fort - gillar, gillar inte, tönt eller mes, bad guy or nice guy, trevlig eller arrogant. Ja så fortsätter det... Ibland är det svårt ibland lätt att hitta rätt fack. Men mina fack är i alla fall inga fängelsehålor där man hamnar bakom lås och bom. Jag är medveten om att personer ibland hamnar i fel fack och jag måste stuva om lite. Människor visar sig ofta vara någon helt annat än jag trodde från början. Ibland bättre, ibland sämre. Undrar vilket fack jag själv hamnar i hos personer som träffar mig... För alla hamnar vi i fack. Samtidigt är det svårt att inte göra dessa placeringar av människor man inte känner. Jag menar, man får ju alltid ett första intryck av en människa när man träffar henne och utifrån dessa intryck skapar man sig en bild av vem man tror att hon är. Hur man tolkar de intryck personen ger en beror på vem man själv är, ens erfarenheter och upplevelser i livet. Sen visar det sig om det man trodde var rätt eller fel, när man lärt känna personen lite mer. Det farliga är om man låter dessa hypoteser bli hinder.
Jag har en tendens att ganska fort hitta negativa fack hos killar jag dejtat. Jag får mig en uppfattning om personen rätt fort - gillar, gillar inte. Om jag skulle gilla personen i fråga, börjar jag sakta analysera (ja jag vet, jag analyserar alldeles för mycket!) vad personen säger eller gör. Inte bra. Jag vet. Men jag gör det ändå. Försöker på nåt sätt lista ut om jag kan se en framtid med personen eller inte. Ofta blir resultatet att jag ser så mycket hinder och fokuserar så mycket på allt annat att jag tappar intresset. Jag har försökt men ni killar gör det verkligen inte lätt för oss heller! Måste ni vara så j-vla nervösa och darra som asplöv så fort ni går på en dejt med en tjej. Finns det nåt mer avtändande liksom? Relax och va inte så jäkla mesiga. Behöver ni tips så hyr en romantisk komedi, vilken som helst, där finns alla tips på hur vi tjejer vill att ni killar ska vara. Vi vill att ni ska jaga efter oss, men va inte för påflugna. Ni ska vara roliga men inte för barnsliga. Charmiga men inte dryga. Trygga men inte tråkiga. Ska det vara så svårt?!
Jag har en tendens att ganska fort hitta negativa fack hos killar jag dejtat. Jag får mig en uppfattning om personen rätt fort - gillar, gillar inte. Om jag skulle gilla personen i fråga, börjar jag sakta analysera (ja jag vet, jag analyserar alldeles för mycket!) vad personen säger eller gör. Inte bra. Jag vet. Men jag gör det ändå. Försöker på nåt sätt lista ut om jag kan se en framtid med personen eller inte. Ofta blir resultatet att jag ser så mycket hinder och fokuserar så mycket på allt annat att jag tappar intresset. Jag har försökt men ni killar gör det verkligen inte lätt för oss heller! Måste ni vara så j-vla nervösa och darra som asplöv så fort ni går på en dejt med en tjej. Finns det nåt mer avtändande liksom? Relax och va inte så jäkla mesiga. Behöver ni tips så hyr en romantisk komedi, vilken som helst, där finns alla tips på hur vi tjejer vill att ni killar ska vara. Vi vill att ni ska jaga efter oss, men va inte för påflugna. Ni ska vara roliga men inte för barnsliga. Charmiga men inte dryga. Trygga men inte tråkiga. Ska det vara så svårt?!
Host, host
Glömde gå till apoteket igår så nu satt man där på t-banan och hostade igen imorse, låter som en 70-årig rökare! Det komiska är att när jag är hemma i min ensamhet hostar jag typ ingenting, men så fort jag ger mig ut bland folk börjar det sticka i halsen. Är så trött också, och det ironiska med det är att jag är dödstrött på mornarna, dödstrött på eftermiddagarna, dödstrött när jag kommer hem efter jobbet men sen när det verkligen är dags att sova då är jag hur pigg som helst! Vill bli frisk NU!
Idag fyller för övrigt Angelica hela 24år! Grattis gumman! Sorry om jag avslöjat din hemliga ålder för alla nu... hihi. Men du ser inte en dag äldre ut än 20! Jag lovar!
Ska gå och se Patrik spela i A-laget idag! Ahwoho! Han har t.o.m köpt nya fotbollsskor dagen till ära. Nästan så jag måste ta med mig pom-pomsen! Hoppas bara att det inte börjar regna, vill som sagt inte bli mer sjuk...
Idag fyller för övrigt Angelica hela 24år! Grattis gumman! Sorry om jag avslöjat din hemliga ålder för alla nu... hihi. Men du ser inte en dag äldre ut än 20! Jag lovar!
Ska gå och se Patrik spela i A-laget idag! Ahwoho! Han har t.o.m köpt nya fotbollsskor dagen till ära. Nästan så jag måste ta med mig pom-pomsen! Hoppas bara att det inte börjar regna, vill som sagt inte bli mer sjuk...
Kortleken
Måste nog till apoteket och köpa hostmedicin idag. Inte ens roligt! Orka vara sjuk. Nej. Lägenheten kokar på nätterna, kravlar mig yrvaket upp ur min sömn för att öppna balkongdörren. En halvtimme senare fryser jag. Tacksamt. Men det värsta av allt är att Lövgren lämnat landslaget... Det gör ont.
Såg kanske världens mest deprimerande film igår. Det sjuka är att jag typ tyckte den va bra... hur ska man tolka det?! Handlade om en 30-årig kvinna som jobbade på ett varuhus, gift sen 8år tillbaka med en man som rökte på var och varannan dag. Hennes liv tycktes inte ha någon mening, t.o.m på sättet hon gick kunde man se att hon inte hade minsta livsgnista kvar. Tanken slog mig: "Tänk om det är jag om 7år..." Kanske var felet med kvinnan i filmen att hon nöjde sig med för lite. Kanske ska man aldrig vara helt nöjd. Eller är det så att vi har för höga förväntningar på livet? Hoppas vi på för mycket?
Jag är sån person som alltid hoppas in i det sista. Även när förutsättningarna är praktiskt taget obefintliga, så hoppas jag. När handbollslandslaget ligger under med 2mål i OS final mot Ryssland och 30sekunder återstår hoppas jag fortfarande. Kanske är det likadant med livet. Man hoppas på vinster hela tiden, men ju äldre man blir, ju högre blir våra krav och desto svårare tycks det bli att vinna. Man inser mer och mer hur liten man är på jorden. Drar man nitlotten för många gånger finns risken att hoppet försvinner och därmed också livsgnistan.
Föreställ dig att livet består av en kortlek, 52 kort samt 3 jokrar. De fyra essen är höjdpunkterna i ditt liv. Tvåorna står för de jobbiga perioderna. Från att du föds till att du dör kommer du samla på dig samtliga 55 kort. Men du kan inte själv välja i vilken ordning du får korten och du kan heller inte plocka bort nåt. Alla korten måste vara med och alla har vi vår egen kortföljd. Ju fler kort du samlar på dig desto lättare kan du sen använda dem. När du råkar ut för en tvåa gäller det att plocka fram ett triumfkort och ibland lyckas man få till en stege eller triss. Men sen kommer perioder när man bara får 5:or, 6:o och 7:or. Förhoppningsvis har man då ett par damer och kungar att tänka tillbaka på och minnas.
Såg kanske världens mest deprimerande film igår. Det sjuka är att jag typ tyckte den va bra... hur ska man tolka det?! Handlade om en 30-årig kvinna som jobbade på ett varuhus, gift sen 8år tillbaka med en man som rökte på var och varannan dag. Hennes liv tycktes inte ha någon mening, t.o.m på sättet hon gick kunde man se att hon inte hade minsta livsgnista kvar. Tanken slog mig: "Tänk om det är jag om 7år..." Kanske var felet med kvinnan i filmen att hon nöjde sig med för lite. Kanske ska man aldrig vara helt nöjd. Eller är det så att vi har för höga förväntningar på livet? Hoppas vi på för mycket?
Jag är sån person som alltid hoppas in i det sista. Även när förutsättningarna är praktiskt taget obefintliga, så hoppas jag. När handbollslandslaget ligger under med 2mål i OS final mot Ryssland och 30sekunder återstår hoppas jag fortfarande. Kanske är det likadant med livet. Man hoppas på vinster hela tiden, men ju äldre man blir, ju högre blir våra krav och desto svårare tycks det bli att vinna. Man inser mer och mer hur liten man är på jorden. Drar man nitlotten för många gånger finns risken att hoppet försvinner och därmed också livsgnistan.
Föreställ dig att livet består av en kortlek, 52 kort samt 3 jokrar. De fyra essen är höjdpunkterna i ditt liv. Tvåorna står för de jobbiga perioderna. Från att du föds till att du dör kommer du samla på dig samtliga 55 kort. Men du kan inte själv välja i vilken ordning du får korten och du kan heller inte plocka bort nåt. Alla korten måste vara med och alla har vi vår egen kortföljd. Ju fler kort du samlar på dig desto lättare kan du sen använda dem. När du råkar ut för en tvåa gäller det att plocka fram ett triumfkort och ibland lyckas man få till en stege eller triss. Men sen kommer perioder när man bara får 5:or, 6:o och 7:or. Förhoppningsvis har man då ett par damer och kungar att tänka tillbaka på och minnas.
Home and back to work
Semestern är slut, men i tanken lever jag kvar på Lanzarote. Bästa resan någonsin va det! Människorna underbara, upplevelserna fantastiska och vädret kanon, of course! Och ojojoj vad man har blivit bäst på engelska. Ok, ska försöka sammanfatta resan lite så får ni se bilder så snart jag fixat.
Första dan va det vandring bland vulkaner och berg i fyra timmar! Puh! Vi hade träningsvärk allihopa i dagar efter det. Kämpade oss nerför branta sluttningar och höll med jämna mellanrum på å falla. Men vi klarade oss undan med lite skrapsår. Osmarta jag hade givetvis satt på mig vita shorts när vi gav oss iväg, de var inte lika vita när vi kom hem... På kvällarna var det fièsta som gällde! Vann för övrigt limbon ena kvällen, med alkohol i kroppen dessutom! I am impressed! Har smakat alla sorters konstig sprit, allt från honungsrom till lakritsslisk och bananlikör. Bananlikören was gooood! Köpte med mig två flaskor hem, 50 spänn styck typ! Asbilligt! Bada gjorde vi på fyra olika stränder. Första doppet blev på den farligaste stranden så vi fick bara gå ut till knäna eftersom vågorna va så starka. Men vi hade hur kul som helst, va som små barn som aldrig sett havet förut, haha! Andra gången blev på världens härligaste strand med klarblått vatten, men bästa doppet va nog ändå i en lagun på en obebodd ö mitt ute in the middle of nowere. Men att ta sig dit va bland det värsta jag gjort! Det blåste som f-n och vågorna va hur höga som helst!! Hälften av alla på båten satt och spydde, inklusive Erika and myself! Det va hemskt! Pedro från Azorerna va min hjälte för dagen, höll handen HELA resan! Men väl framme vid lagunen var allt värt det! Spanjorerna lyckades på nåt sätt fixa fram paella som vi satt och åt mitt ute i havet på denna lilla ö. Helt enormt! Allt har varit hur bra som helst och att man dessutom bara betalat 1600sek för resa, mat, logi och hela kalaset är helt sanslöst! Tack snälla Alx som bjöd med mig!
Första dan va det vandring bland vulkaner och berg i fyra timmar! Puh! Vi hade träningsvärk allihopa i dagar efter det. Kämpade oss nerför branta sluttningar och höll med jämna mellanrum på å falla. Men vi klarade oss undan med lite skrapsår. Osmarta jag hade givetvis satt på mig vita shorts när vi gav oss iväg, de var inte lika vita när vi kom hem... På kvällarna var det fièsta som gällde! Vann för övrigt limbon ena kvällen, med alkohol i kroppen dessutom! I am impressed! Har smakat alla sorters konstig sprit, allt från honungsrom till lakritsslisk och bananlikör. Bananlikören was gooood! Köpte med mig två flaskor hem, 50 spänn styck typ! Asbilligt! Bada gjorde vi på fyra olika stränder. Första doppet blev på den farligaste stranden så vi fick bara gå ut till knäna eftersom vågorna va så starka. Men vi hade hur kul som helst, va som små barn som aldrig sett havet förut, haha! Andra gången blev på världens härligaste strand med klarblått vatten, men bästa doppet va nog ändå i en lagun på en obebodd ö mitt ute in the middle of nowere. Men att ta sig dit va bland det värsta jag gjort! Det blåste som f-n och vågorna va hur höga som helst!! Hälften av alla på båten satt och spydde, inklusive Erika and myself! Det va hemskt! Pedro från Azorerna va min hjälte för dagen, höll handen HELA resan! Men väl framme vid lagunen var allt värt det! Spanjorerna lyckades på nåt sätt fixa fram paella som vi satt och åt mitt ute i havet på denna lilla ö. Helt enormt! Allt har varit hur bra som helst och att man dessutom bara betalat 1600sek för resa, mat, logi och hela kalaset är helt sanslöst! Tack snälla Alx som bjöd med mig!