Becks

Igår va en helt vanligt onsdag och onsdagar brukar vara min tvättdag, så även igår. När klockan var 19.00 var det dags för mig att ta ner tvätten och sätta igång. Precis innan jag skulle gå utanför dörren stannade jag och såg mig själv i spegeln. Lite rufsig i håret och med mjukiskläder på mig. Funderade en sekund på om jag skulle ta på mig några andra kläder utifall att man skulle stöta på någon på vägen. Men sen ångrade jag mig, det är ändå bara gamlingar i huset, så vem orkar bry sig.

Jag tog mina två ikeapåsar med smutstvätt och traskade ner, öppnar dörren till tvättstugan och vad får jag se... Jo ödets jävla ironi som skrattar mig rakt upp i ansiktet. För där, mitt framför mig, står en man. Inte en gubbe, inte en tant utan en ståtlig snygging runt 30år! Ja dör. Och där står jag. I en alldeles för stor, knallgrön tröja och till detta har jag shorts (!), glasögon och håret står åt alla håll! Skjut mig någon. Vilket skämt! Det är så jävla typiskt. Vi börjar småprata lite och det visar sig såklart att han är hur trevlig som helst och singel dessutom! Men hur ser jag ut?! Fo helvede...

Igår var en hård dag, arbetsmässigt. Det kändes som en chock man får när man hoppar i iskallt vatten. Högarna på skrivbordet blir bara högre och högre men jag orkar faktiskt inte oroa mig över det. Det hinns nog med... 17.30 fick jag iallafall min belöning då det var dags för bodypump. Såg fram emot en timme helt för mig själv!

Väl ombytt och klar kliver jag laddad in i träningslokalen, men hinner bara ta två tre steg innan min fokuserade bubbla sprängs med ett "hej". Jag tittar upp och möts av ett leende. Det bubblar till inom mig, blicken i ögonen skärps och jag är förlorad. Framför mig står en lång, muskulös och solbränd kille. Glömde jag säga att han var snygg också? Hur mycket jag än försöker undvika dom, så dyker dom ändå upp överallt runt omkring mig. "Männen". Ständigt dessa frestelser...

"Hej..." lyckas jag till sist få fram. Eftersom min hjärna nyss varit så fokuserad på träning och enbart träning, fattar jag först inte varför han hälsar på mig. Det visar sig att han är vikarie på passet, vilket innebär att jag kommer få njuta av denna vackra skapelse i hela 60 minuter! Dvs jag kan stirra på honom (och hans gyllene muskler) hur mycket jag vill utan att det verkar konstigt! Det visar sig även att han är riktigt trevlig, oerhört social och har humor. Men mer än så blir det inte. Jag har ju numera min nya spärr. Inga förväntningar, bara positiv överraskelse! Och jag tar det för vad det är - 60 minutes in heaven! Vad mer kan man begära?!