Becks

Vilken midsommar det har varit! Jag ryser i kroppen, bara jag tänker på det. Helt underbart, bland topp fem av de bästa helgerna i mitt liv utan tvekan! Vädret har varit toppen, en del bad har det blivit och bastun var ju suverän! Längtar tillbaks. På dagarna satt vi och sjöng till gitarrens ljuvliga toner, på kvällarna höjdes rösterna till nubbevisorna. Femkampen vann givetvis mitt lag vid namn: Mmrap! (Martin, Manne, Rebecka, Andreas och Patrik) Bästa ramsan hade vi också, en variant av "Bo ko" låten och Mmbop med Hanson. Vi vann i både femkampen och ölbrännbollen där jag gjorde både frivarv och lyra! Sen när det var dags att spela fotboll gjorde jag både mål och självmål! Hahaha! "Det var en bra dag för Becks." Och festerna på kvällarna var bland de bästa! Detta kommer jag leva på länge. Lyckades bara få en fästing också - i naveln, men den plockade Angelica skickligt bort. Och Loi - vår morgon på trappen i solen var så mysig! Så mycket härliga minnen bär jag med mig från Svartsö och alla underbara vänner som var där - ni e bäst! Ser fram emot en repris i augusti med kräftskiva!!

Idag sticker jag till skärgårn med järngänget! 4 dagar, 11 pers, 15 häften med nubbevisor, 3 liter vin och x antal öl! Ahwoho! Kommer bli sååå kul! Ser fram emot ölbrännbollen, femkampen, sillunchen, ja allt! It's gonna be great! Va och handlade all mat igår på City Gross med Loi och Ericka. Vi va inte de enda där kan jag säga, en fucking timme stod vi i kö!! Men nu har vi laddat med kött, korv och massa färskpotatis! Snart dags att ta båten ut och njuta en långhelg av Stockholms vackraste sida!

Ibland är det inte lätt att tycka om sig själv. I alla fall inte för mig. Jag är liksom aldrig nöjd, strävar efter en perfektionism som inte finns. Jag vet ju att ingen människa är perfekt, och andras brister kan jag ta och lättare hantera. Men med mina egna är det svårare. Jag antar att jag tar åt mig för mycket av saker, har svårt att vara ”stolt” över mig själv. De dåliga egenskaperna står i förgrunden och döljer de positiva och därför nedvärderar jag ständigt mig själv.

När jag var liten var jag omringad av kärlek. Det enda som fanns runt omkring mig var kärlek. Mamma, pappa, mormor, faster, farfar, ja alla överöste mig med kärlek. När man blir äldre funkar det inte riktigt så. Inte för att jag inte har haft människor som tyckt om mig, men man träffar fler och fler människor ju äldre man blir och en del av dessa har satt djupa sår. Tiden läker alla sår sägs det, men jag undrar om den verkligen gör det… Vissa saker har liksom etsas sig fast och en del sår borrat sig lång in i hjärtat. Och även de sår som faktiskt har läkt, lämnar ändå ett ärr, en sårskorpa efter sig, som ibland rivs upp. Minnena sitter kvar, inte bara i hjärnan utan i hela kroppen, i varje cell. De kan dyka upp helt plötsligt av en doft, av en viss plats eller en låt på radion. Det är märkligt hur kroppen faktiskt lagrar känslor och upplevelser i saker som finns runt omkring. Hur mycket den tar in av periferin i de händelser man är med om. Den känner av allt som finns där och när man sen senare i livet stöter på dessa attribut reagerar kroppen ofrivilligt på dessa. Ibland positivt, ibland negativt.

Undrar om Jesus nån gång tvivlade på sig själv. Han som ska föreställa den bästa av alla förebilder, hände det nånsin att han tyckte illa om sig själv? Han som älskade alla, älskade han även sig själv? Jag tror vi visar varandra alldeles för lite kärlek. Vi vårdar vårt yttre så otroligt mycket, men själen glöms nog ofta bort. Vi ser ju egentligen bara människors skal, vissa är tjockare än andras. Ibland får vi äran att öppna en av dörrarna hos en person och få en snabb titt vad som egentligen finns därinne. Ett fåtal människor har man privilegiet att få dela många år av livet med och där står de flesta dörrarna så småningom på vid gavel. Man ser den andres sår och han eller hon ser dina. Men det finns alltid en risk med det. Ju fler dörrar man öppnar desto mer sårbar blir man, men det finns också mycket att vinna.

 

Eftersom jag själv varit så överröst av kärlek, har jag ett stort lager av den varan att ge. Men mycket lite av det går till mig själv. Världen är hård. Man ska klara sig själv och gör man inte det, så gäller det att ha ett skyddsnät av vänner, familj, husdjur – vad som helst som finns där och skyddar med kärlek. Har man inte det är det kört. För nånstans tror jag ändå att det är kärlek som läker såren, inte tiden.

Jaha, så har det hänt ännu en gång, jag och Anna bär på någon slags förbannelse för vi kan inte åka tillsammans ner till Göteborg utan att allt går fel. Vi har åkt ner dit tillsammans tre gånger nu och varenda gång har tåget blivit antingen inställt eller försenat. Så denna gången hade vi bestämt oss för att ta flyget. Inte f-n hjälte det! Kommer till centralen 16.45 och 16.55 sätter vi oss på expresståget ut till flygplatsen. Tåget ska ta 20minuter ut, men det går långsamt så vi är inte framme förrän 17.30. Vi checkar in, äter lite, pratar om att sätta oss på avenyn när vi kommer fram och njuta av det fina vädret med en öl i handen. Därefter går vi till gaten. Planet ska gå 18.45 och boarding är 18.20 men det blir ingen boarding för det är nån klump som har snubblat på en j-vla ljusslinga i planet så nu funkar inte denna på de fem första raderna. Av säkerhetsskäl får planet därför inte lyfta. Tre tekniker finns på platsen för att åtgärda detta. Kapten kommer ut och försäkrar oss att planer kommer att lyfta samma dag. MY ASS! Tre timmar senare 21.30 (då har jag alltså suttit på Arlanda i fyra fucking timmar) får vi meddelande om att planet inte kommer att flyga oss till Göteborg utan att vi får boka om våra biljetter till morgonflyget dan därpå som ska gå 07.35!! Jaha, vad ska man göra... vi bokar om våra biljetter och beger oss sen till Skycity för att sova där (inte en chans att jag skulle åka hela vägen hem igen och sen åka ut dit igen på morgonen). Väl framme på hotellet får vi beskedet att alla rum är uppbokade! På Arlandia som ligger fem minuter från flygplatsen (observera att eftersom jag är stockholmare mäter jag inte avståndet i meter utan i minuter) fanns endast ett dubbelrum i business klass för 2350kr per natt! Vi hade inte mycket annat val än att ta det. Vi kollar lite på Italien-matchen och somnar efter 2-0 målet. Så istället för att ha en skön sovmorgon i tisdags i Göteborg och äta en god frukostbuffé där, gick jag upp 06.00 och tvingade i mig en macka och lite fil och 06.30 satt jag återigen på Arlanda. 08.20 landar jag i Göteborg, 13 timmar senare än det var tänkt från början.

Till de som säger att Göteborg är Sveriges framsida säger jag bara: MY ASS! Den sidan som jag såg dessa dagar var inte alls "gött", några goa gubbar fanns det verkligen inte och sushin dom gör ska vi inte ens prata om! På kvällen gick jag ut en sväng på stan och blev nästan påkörd av en spårvagn för de åker ju omkring hur de vill! Gick tillbaka till hotellrummet där jag satt i min ensamhet med en påse bilar, lite choklad samt nya boken om Robbie som jag köpt. Tog sen en dusch och somnade i en nybäddad säng. Äntligen var dagen slut!

Armen gör fortfarande ont, så ont... Den är som basen som ständigt dunkar i bakgrunden och tar all min energi så när eftermiddagen kommer är jag helt slut. Fattar inte, trodde man vaccinerade sig för att inte bli dålig... aja ska försöka gå och träna idag i alla fall.

Min morfar är en riktig livsnjutare, likt tjuren Ferdinand som luktar på blommorna! Igår på väg hem från syrrans skolavslutning säger han: "Jae, däe e kul såu länge däe gåur åou va me, för sän gåur dé änte." Han tycker att t-banan i Stockholm är "sköna vagnar" och har åkt runt hela t-banelinjen en gång, frivilligt. Han är ju från landet och ser saker som vi i Stockholm aldrig ser. Vi är för upptagna med att stressa. Men vad är det vi stressar till, vad är målet? Det finns inget. Vi skyndar och skyndar, allt ska gå fort, vi glömmer att njuta och fortsätter så tills det tar slut, men grejen är att det gör det aldrig. Det tar aldrig slut.

Mitt livs hittills dyraste sekunder har härmed inträffat! Va och vaccinerade mig mot TBE i morse, gick på två röda och poff! 300 spänn fattigare. Tandläkaren framstår ju som billig med sina 400kr på hela 5 minuter. Men jag antar att man får se vaccinationen som en investering som ändå håller ett tag. Ändå har jag bara gjort första delbetalningen, nästa spruta blir det till att punga upp 300 riksdaler igen. Men hellre det än att bli sjuk och jag hinner precis ta den andra omgången innan vi åker iväg till skärgården! Perfekt tajmat!

Helgen har varit helt fantastisk, den bästa på länge och det hörs på min hals som har skrikigt, skrattat och sjungit alldeles för mycket! Men roligt har det varit, även om dagarna tagit hårdare på vissa. Ericka ligger hemma och har feber - amatör. Hon har inte varit med i svängen lika länge, lilltjejen!

Syrran ringde igår och ville låna kläder och örhängen av mig till nån fest som de skulle ha på hennes skola ikväll. Fattar fortfarande inte att hon blivit stor... nu är hon som jag var i den åldern - en liten ängel. Men sen blev man 18 och då började det gå utför. Sakta, sakta växte djävulshornen större och större och jag förlorade min gloria. Tror det började för typ fyra år sen när jag träffade X och hade the best time of my life! Han fick mig att våga mer, visade livet från en annan synvinkel och jag började tänja på mina gränser. Jag festade med äldre killar som visste how to treat a lady! Ändå var jag liten, så liten. Hade ännu inte sett det verkliga livet och hade fortfarande glasögon som förfinade omvärlden.

Men jag vet ändå inte om jag vill gå tillbaka till att vara den där söta lilla oskuldsfulla tjejen som aldrig gjorde något fel. Det var liksom inte lika kul. Men men, vissa tror ju fortfarande att jag är så och det är nog lika bra. Ibland skadar sanningen mer än den skyddar.

Stockholm smakar underbart! Va i kungsan igår och fick mig en smakbit av vår kungliga huvudstad och släckte dessutom min törst rätt bra med diverse alkoholförtäring. Nu sitter jag istället och försöker släcka huvudvärken med kaffe... Men, men det är det värt! Igår va en riktigt bra dag, trots huvudvärken gick jag imorse med ett stort leende på läpparna när jag tänkte tillbaka på gårdagen. Eftersmaken sitter fortfarande kvar i mig. Tänk vad roligt det kan bli med lite livemusik, brända mandlar, en öl eller två, sköna vänner och härligt väder! Mer behövs inte för en fulländad kväll!

Grattis Patrik, som idag har klarat sitt löfte att vara ifrån ölen i 30dagar. Du har blivit frestad, du har suktat men du klarade det! Måste erkänna att jag inte riktigt trodde du skulle göra det, men det gjorde du och du gjorde det med bravur! Jag bugar mig!

Idag blir ytterligare en dag med nya smakupplevelser. Dagens rätt är halstrad schlager serverat med grillade solstrålar och mustigt umgänge.

Äntligen lite sol och värme! Jag blev som en ny människa när jag steg utanför dörren imorse. Men vad är det för nya örhängen folk har börjat använda? Stora vita tygblommor sätter folk frivilligt i öronen, not pretty! Såg två stycken tjejer på väg till jobbet imorse som båda hade börjat anamma detta, som verkar vara det senaste modet. Ser ju fasen ut som öronmuffar! Kommer detta bli årets sommarplåga? I hope not.

Ikväll ska jag och Anna på Bounce, kommer bli så häftigt! Dom är ju verkligen grymma. Sen är det ju Smaka på Stockholm nu också, så då vet ni var jag kommer hänga större delen av helgen =) Och nästa helg är det HANDBOLL! Massa roliga saker nuförtiden! För att inte tala om det största av allt: ROBBIE KONSERTEN! Jag kommer vara i extas i veckor efter den! Hihi. 

Jag har fått ett nytt begär - avokado! Det är så otroligt gott att jag nästan måste äta en om dan. Problemet är att de ofta är stenhårda när man köper dom i affären. Då fick jag tipset av min bästa vän att om man vill få en avokado att mogna, så ska man lägga den i lådan bland sina kläder över natten och när man vaknar är den färdigmogen! Jag väntar fortfarande...! Inte fasen var den mogen igår när jag kom hem. Och då hade jag redan köpt kräftstjärtar och skulle lyxa till det lite med! Men nej, jag fick käka kräftorna utan avokadon =(

Min lista denna vecka på vad jag tycker är godast just nu är som följer:
1. Sushi (Ligger kvar sen flera veckor, ingenting kan just nu slå detta!)
2. Avokado (Ny)
3. Wasabinötter (Ny)
Bubblare: Liptons green taché citrus, te.

Igår kväll va jag och Ericka ute och lirade lite boll runt nio-tio tiden, så kommer det fram en man till oss som är ute och går med hunden. Då visar det sig att det ska komma ett gäng ungdomar hit från Florida veckan före midsommar och han undrar om vi har lust att dyka upp då, så de får träffa lite svenskar också. Det är så kul sånt där när främmande folk vågar ta kontakt, sånt är vi i Sverige annars så rädda för. Börjar någon prata med en på bussen är första tanken att det är nån knäppis. Men mannen var jättetrevlig där han stod och bröt på sin amerikanska dialekt. Vilket tillfälle att träffa nytt folk som man aldrig skulle stöta på annars och en chans att öva lite på engelskan kanske =)