Cafémänniskor
En fralla, tack!
Frågor och svar
1. Kan du fixa en punktering och byta torkarblad själv?
Eeeh what?!? No way, jag e ju tjej!
2. Hur äter du ett äpple?
Tuggar runt det typ...
3. Är du rädd för små svarta kryp med många ben?
Inte rädd men dom e äckliga
4. Big Brother eller Sportnytt?
BB
5. Rent spontant, om du får välja tre presenter till dig själv, vad skulle det bli då?
En digitalkamera, en ny gitarr och en ny lägnhet
6. Är du mörkrädd?
Nej, bara om det är massa otäcka ljud. Va lite rädd igår kväll faktiskt, lät som d va någon som tassade runt i lägneheten, men d va bara regnet utanför insåg ja sen... :)
7. Resmål som fascinerar?
Australien
8. Ditt senaste telefonsamtal?
Med daddy
9. Om du får välja en artist som kommer och spelar för dig på din födelsedag, vem blir det?
Hmm... ja vad tror ni... Robbie Williams såklart!!
10. Förrätt eller efterrätt?
Båda tack!
11. Bästa stunden på dagen?
Ja inte f-n e d mornarna iallafall... skulle nog säga att ja oftast mår som bäst mellan sju och tio på kvällen.
12. Tre saker du alltid har med dig?
Min humor, min Mp3 och tuggummin
13. E-post eller snigelpost?
Snigelpost för det är mer personligt
14. Den senaste komplimangen du fick?
Du är värsta bästa tjejen!
15. Senaste gången någon skällde på dig?
Förra veckan
I don't do mornings
Min daddy ringde igår och berättade att farmors syster har dött. Alla bara dör hela tiden! Börjar t.o.m. kunna höra på pappas röst att han ska berätta dåliga nyheter för mig. Att bli vuxen suger verkligen. Skulle vilja ta ett krumelurpiller ikväll innan ja går och lägger mig och sen vakna upp och vara barn för evigt. Eller åka med Peter Pan till hans ö där ingen någonsin blir vuxen. Take me there!
Stay in bed
Kommer i alla fall så småningom till tunnelbanan, fasar för att jag ska träffa på någon bekant för jag var inte på prathumör överhuvudtaget. Önskade att jag hade haft en sån där osynlighetsmantel som Mio har i Mio min Mio. Men som tur var, var det bara främlingar på tåget. Sätter mig vid en fönsterplats, läser Elvis och sluter sen ögonen för att få en sista vilostund innan arbetsdagen börjar. Vad händer? Jo naturligtvis har snubben mitt emot mig sin Mp3 på högsta volym! Och det är inte Beethovens symfoni han spelar direkt. Herre Gud... why?! Seriöst, varför ska såna saker alltid hända när man är som tröttast? Jag orkar inte.
Det var oerhört skönt att komma hem till min stad igår. Känslan när man kommer tillbaka till Stockholm är alltid lika härlig. Spelar ingen roll om man varit borta tre dagar, tre veckor eller tre månader, känslan är alltid densamma. Man andas in luften, känner atmosfären och hur man liksom omfamnas av den på något sätt. Tanken slår mig: "Här hör jag verkligen hemma!" Jag är en nollåtta, från topp till tå. Skönt att slippa alla "käcka" göteborgare och spårvagnarnas ständiga brummande.
Businesswoman
Befinner mig just nu nere i Göteborg och lever mitt liv som affärskvinna. Eget hotellrum, frukostbuffé på morgonen, shopping på eftermiddagen, restaurangbesök på kvällen och cappuchino däremellan. Helt underbart helt enkelt. I could get used to this! Men jag saknar mina vänner där hemma! Affärsvärlden må ha sina fördelar men människorna i den här världen har inte riktigt samma humor som jag om man säger så... Känns som jag ibland går med en fasad, kan inte riktigt slappna av. Trivs ändå stundtals rätt bra med några av tjejerna här men det värsta av allt som hände idag va att mina kära kurskamrater trodde jag skulle fylla trettio!!! Hallå?! What!!! Det va ingen som trodde att jag var under 25! Kände mig som världens minsta människa när jag sa att jag bara ska fylla 23. Ni som känner mig förstår ju då att jag verkligen lyckats bygga upp en fasad om en seriös, vuxen och mogen Rebecka. Vi vet ju alla att så inte är fallet i verkligheten, haha! Men det känns rätt bra ändå att få känna mig lite som en karriärkvinna liksom, fast i lagom dos. Tre dagar är vad jag pallar. Börjar redan kännas ensamt på hotellrummet, någon som vill göra mig sällskap?
Vilken maträtt symboliserar dig?
Stannar vi kvar för länge, eller släpper vi taget för fort?
Det svåra är att det tyvärr inte finns någon regelbok med svar. Det enda uppslagsverk man kan använda sig av som vägledning är egentligen sina egna erfarenheter och moral och ta del av andras råd. Vi styr ju själva över våra liv och kan bara ansvara för vårt eget handlande, men hur ska man kunna veta vad som är rätt och vad som är fel? Finns det överhuvudtaget något som är mer rätt än något annat eller är det en mening med allt som sker? Hur mycket kan man egentligen påverka, tänk om allt redan är förutbestämt. Men faktum kvarstår ändå att dessa valsituationer regnar över oss varje dag, stora som små och vi måste själva välja hur vi ska agera. Ibland är det för många förarbeten som görs innan beslut fattas, ibland rusar vi in i saker alldeles för fort. Men hur ska man veta när det är rätt tidpunkt om man inte ens vet hur man ska välja?
I Sveriges riksdagsval har man löst det så att man har satt en dag när man senast måste rösta. Den dagen ska du ha gjort ditt val, antingen du röstar eller inte så har du ju ändå gjort ett val. Detta skulle ju inte fungera i privatlivet, men ibland måste man kanske sätta lite press på sig själv för att komma fram till ett beslut. De flesta håller kanske inte med om precis allt vad ett parti tycker, men då röstar man på det parti man håller med mest. Allt har för och nackdelar, men då väljer man det alternativ med mest fördelar. Ibland är man kanske rädd att göra ett val pga den förändring det innebär. Man vågar inte satsa för det finns risk att man förlorar och då väljer många hellre att nöja sig med det man har. Tills de en dag vaknar upp och inser allt de gått miste om.
Tvättstrul
Såg hur många cyklister som helst när jag vandrade mot Aspudden. Det är så fint när man ser dom tycker jag. De flesta har faktiskt hjälm också och det känns som att cyklister är goda, sunda människor som bryr sig om miljön och sin hälsa. Till skillnad från bilisterna som sitter på sina feta arslen och tutar och gasar och tror att de är the king of the road.
Igår va jag och fikade med Helena, Alx, Erika och Robert. Det var sååå härligt! Varje gång man träffar Helena och Robert inser man hur mycket man saknat dom. Och Helena är verkligen en underbar människa! Så insiktsfull, klok och harmonisk på nåt sätt. Nästa gång vi träffas ska vi ut och äta på ett ställe där ett glas vin inte kostar 72kr!!
En helt vanlig onsdag
Börjar få lite smått ångest inför min tenta... känns som jag inte riktigt ligger i fas med pluggandet. Måste nog sätta mig ner ordentligt i helgen och strukturerat gå igenom allt så jag vet vad jag kan och inte kan. Just nu känns allt bara rörigt, har inte riktigt fått grepp om någonting än. Men jag nedvärderar väl mig själv som vanligt... Jag vet att det är en tung period framför mig nu, fyra veckor med endast jobb, plugg och sova. Men därför måste man ha saker att se fram emot under tiden så man står ut. Det jag ser fram emot mest just nu är onsdagen den 25 oktober. Inte för att jag fyller år då (vilket ni alla kan notera nu!) och inte heller för att det är löning utan för att min älskade Robbie släpper sitt nya album då! Ahwohoo!
Götet
På söndag åker jag till Göteborg, har lite ångest inför det... Vill inte sitta ensam i ett hotellrum och äta från minibaren, även om sängarna är hur sköna som helst!! Har redan hemlängtan fastän jag inte åkt än. Usch... och Göteborg är inte ens en rolig stad. Avenyn liksom, vad är det?! En jävligt lång gata. Jaha, so what?! Kanske hinner shoppa lite när jag är där nere i och för sig... hmm... ja och då har det precis varit löning så jag har massa pengar att spendera! Kanske inte blir så tokigt ändå...
Förvirrad flicka söker varm famn
Mitt liv som fotbollsfru
Denna dagen på veckan är verkligen inte rolig nånstans. Dimman utanför fönstret reflekterade mina känslor när jag vaknade upp i morse. Ibland är det rätt skönt att solen inte alltid lyser en rakt i ögonen. Det har varit en rätt upp och ner vänd helg, ena stunden har lugnet infunnit sig och i nästa har tårarna sprutat. Men mina underbara vänner har tagit väl hand om mig. Hade mardrömmar natten till lördag om att jag skulle till frissan och det visade sig sen att mardrömmarna slog in. Håret ser hemskt ut! Frisören gjorde inte alls som jag ville ha det. Gick därifrån gråtandes... ringde min kära mormor som alltid säger snälla saker och blev lite gladare, men problemet kvarstår ju ändå.
Va hemma hos Patrik på kvällen i lördags tillsammans med Emma och Pissenisse innan vi åkte i väg hem till Martins inflyttningsfest. Ångor av alkohol slog emot oss när vi kom dit, men det blev en lugn kväll för oss. Gick sen till McDonalds i Västberga och satt där och flummade ett tag, Andreas ringde och sluddrade om att vi skulle komma hem till honom på årets efterfest. Haha! Men istället promenerade vi till Aspudden för att ta t-banan därifrån och det var svinkallt ute!! Tog typ en halvtimme för mig att tina upp när jag väl kom hem.
Söndagen var härlig, hann inte med så mycket plugg som jag hade velat men vädret ute va så skönt. Jag och Ericka åkte till Hallunda för att se Martin och Manne spela och vi va inte ensamma där bland åskådarna. Det är så kul att höra alla killar (för tjejer är rätt underrepresenterade där) sitta och diskutera spelet, spelarna och domarna som om det vore Sveriges landslag som spelade VM-final. Deras entusiasm är enorm och det är alla åldrar, allt från 17-åriga späda pojkar till 55-åriga män som inte ser ut att ha tränat sen början på 70-talet. En kille hade t.o.m. whiteboard med sig och satt och förklarade speltekniker! Jag och Erika satt mitt ibland dem alla på läktaren, fattade inte mycket av deras fotbollsspråk som för oss är turkiska, men av någon anledning trivs jag så bra i den miljön ändå. Deras gemenskap och stämning smittar av sig. Solen sken, gräset glänste grönt, hösten gjorde sig påmind då och då med småkyliga vindar och i hela 90minuter är det som att världen runt omkring inte finns. Man får andas ut, bara vara. Så pretentionslöst, så simpelt. Jag älskar mitt liv som fotbollsfru!
Min favorit dag
Åter en härlig söndag är här! Sov till elva i morse vilket var välbehövligt. När jag vaknade hade jag ett missat samtal från Loi som talat in ett meddelande om att jag måste gå och rösta, Sverige behöver min röst. Så det har jag gjort nu. Träffade Anders, vaktmästaren i Sätraskolan som är hur härlig som helst, men som när jag var liten vägrade prata med för jag tyckte han va töntig. Ja, ens åsikter förändras ju verkligen genom åren kan man säga. Idag blir det till att åka och titta på när Martin spelar i A-laget. Tre mål har han lovat att han ska göra... jaja, vi får väl se. Sen blir det nog filmkväll och mys hemma hos Ericka. Nu - lunchdax!
Kvinna vs Man
"Den kontroversiella forskaren Louann Brizendine uppger att kvinnor och män har olika typer av hjärnor.
Psykologen och neuropsykiatriker Brizendine menar att alla människor föds med kvinnliga hjärnor. Men sedan tar testosteron över mannens hjärna och det leder till att det finns mindre plats för annat. Det innebär att mannen får sämre förmåga till empati och hans uppfattningsförmåga försämras. Detta skulle förklara varför kvinnor ibland uppfattar det som att man måste skrika ut sina känslor för att män ska förstå.
- Kvinnor har en åttafilig motorväg för att hantera känslor, säger Louann Brizendine i sin forskningsrapport.
- Män har en smal landsväg.
Hon fortsätter:
- Män har en internationell flygplats för tankar om sex. Kvinnor har ett flygfält i närheten som bara låter privatplan landa.
Kvinnors hjärnor är däremot gjorda för omtänksamhet, empati, tillfälliga panikattacker och pratighet.
- Att få kontakt genom att prata tillfredsställer njutningscentret i kvinnans hjärna."
Ja vad ska man säga om detta? För det första så har jag, och är övertygad om att fler kvinnor med mig, också har en internationell flygplats där alla plan som passerar mer än gärna får landa! Det där med att det bara skulle vara killar som tänker mycket på sex är bara bullshit. Möjligtvis att det är mer öppet och tillåtet för killar än tjejer.
Att alla skulle födas med kvinnliga hjärnor tvivlar jag också på, om det nu överhuvudtaget finns kvinnliga och manliga hjärnor. Däremot teorierna om motorvägarna tror jag kan stämma. Vi tjejer är ju kända för att grubbla, analysera och babbla sönder saker. Tycker annars att det va en rätt diskutabel artikel, jag gillar inte riktigt när det känns som forskarna är opartiska. Jag menar, hela artikeln var ju utställd som att alla kvinnors egenskaper är bra och alla männens är dåliga. Visst är vi olika, men vad är det som säger att det är bra att ha en åttafilig motorväg och dåligt med en internationell flygplats? Kanske är det så att kvinnor har lättare att känna empati, men männen har å andra sidan lättare att ta saker med en klackspark vilket också är en bra egenskap i vissa situationer. Tror vi kan lära oss mycket av varandra och det gör vi ju lättast genom att konstatera att vi kanske är olika och utifrån det försöka förstå varandra, istället för att hela tiden ha en könskamp.
Urholkad
För mannen är kärleken en bisak, för kvinnan hela tillvaron
Ni pojkar (ja, jag kallar er pojkar för ibland beter ni er som om ni nyss börjat sexårsverksamheten oavsett om ni fyllt 22, 28 eller 32) som tror att vi tjejer blir imponerade när ni slåss, super och spänner era muskler har fel! Vi vill inte att ni ska ha hjärtan hårda som stenar som aldrig visar vad ni känner eller slutna paket som inte öppnar käften och pratar. Det låter kanske klyschigt, men då får det göra det! För sanningen är att vi tjejer vill ha män som vågar visa känslor, vågar öppna sig och vågar visa omtanke. Ändå fortsätter ni stolt att slå er på bröstet och skrika: "killar, killar, killar" - Why?!?!
Blir så glad när jag ser män som verkligen inte är rädda för att visa deras kärlek till sin tjej, som anstränger sig för att hon verkligen ska veta hur mycket han älskar henne. Men dessa män (observera att jag använder ordet man, för i mina ögon är detta verkligen en riktigt man) är kanske en på miljonen. Samhällets gamla normer om att killar inte ska visa någon svaghet sitter fortfarande kvar i ryggraden hos oss, och den killen som faktiskt visar omvärlden att han bryr sig om sin tjej blir kallad toffel.
Vi tjejer ska ständigt anpassa oss efter er killar. Så fort vi sätter foten utanför dörren förvandlas vi till objekt för er. Så sent som igår när jag och syrran va ute på promenad vid åtta tiden, åkte två bilar förbi inom loppet av en halvtimme och busvisslade på oss. Vi tjejer kan inte gå ut utan att först fixa håret, lägga på läppglansen, sätta på oss tajta jeans som inte går att andas i och tränga ner fötterna i obekväma skor, oavsett om det är en lördagkväll eller mitt i veckan, för vi vet att vi hela tiden blir scannade uppifrån och ner. Är vi inte snygga är vi ingenting att ha. Jag minns skoltiden då man aldrig kunde komma till skolan utan smink och stylat hår, medan killarna gladeligen gick runt och såg ut som de just stigit ur sängen med världens ruffs kallufs! Dom struntade i vilket! Men vi tjejer ska ständigt göra oss fina för ER skull, medan ni står där med ölmage och skäggstubb och skrattar åt brakaren ni nyss släppte. Vilken tjej tänder på det?
Få tjejer har den inställningen idag att de faktiskt duger som de är och mycket av det tror jag ligger i hur synen på oss är. Se bara på arbetsmarknaden, hur många tjejer är bilmekaniker eller rörmokare? Inte många, för det är ju jobb där man riskerar få lite skit under lösnaglarna. Och hur ser det ut på krogen? Jo tjejer (inklusive jag själv ska erkännas) står och skakar rumpan på dansgolvet medan killarna står som dregel runt omkring och iakttar. Sen tror ni att ni ska kunna komma fram till oss och sluddra när klockan är fem i tre och förväntar er att vi ska följa med er hem?! Varför är det bara vi tjejer som ska anstränga oss?
För oss tjejer är det helt enkelt så att vi fortfarande tror på att prinsen ska komma. Det är väl därför vi fortsätter att anstränga oss för er killar, frågan är bara vad vi egentligen anstränger oss för? Risken är att det för det mesta är grodor istället för prinsar. Det är nu upp till er killar att bevisa att jag har fel...
I feel good!
Har fått veta att min frisör är sjukskriven och vänta... det blir värre... Hon kanske ska sluta helt inom yrket! Vad ska jag göra nu?!?! Hon är den enda frisör som jag alltid är nöjd med! Hur ska detta gå... Blev ju tvungen att boka in mig hos någon annan nu, vem vet var det kommer sluta?! Jag lär sitta som en spänd gitarrsträng i stolen när jag är där. Mitt öde vilar nu i en främlings händer, måtte det gå bra...
Monday
Elvis - min hjälte
Elvis tillsammans med "Dave in the afternoonshow" är mina vardagshjältar! Vill ni också skratta lite så gå in på:
http://www.metro.se/se/noje/serier/
Bad day
Hade en riktig "bad day" igår. Usch, allt va bara fel. Vädret, omgivningen, men mest mig själv. Hatar dom där dagarna när man känner sig så uppgiven, någon slags likgiltighet för livet på nåt sätt. Är det så här det ska vara? Vad hände med de blomsterfyllda ängarna, den stillsamma skogen och det omslutande havet? Det är som att för varje år som går så blir luften tyngre och tjockare. Så mycket som tynger ner och så lite som lyfter mig upp. Alla mina drömmar och förhoppningar om världen krossas en efter en. Ögonen öppnas mer och mer, samhället formar mig likt en oslipad diamant. Vi är alla små ädelstenar.
Såg en film en gång, minns inte vilken det var, men det var någon i filmen som sa: "Du måste se bortom allt". Beyond the clouds. Kanske är det det man borde göra ibland. Vill gärna tro att det finns en grön äng där borta. Men ju längre ifrån man kommer, desto mer suddig blir skärpan och desto svårare att se något. Benen förlamas och man kan inte röra sig, man står kvar mitt i allt. Försöker sträcka sig framåt, men räcker inte ända fram. I slutändan står man helt ensam kvar. Vad händer om jag faller? Vore det så hemskt? Jag vet ju att det finns någon där och fångar upp mig. Han som bär alla glittrande stenar.
Jag är inte sjuk, jag kan flyga...
86400 sekunder, 1440 minuter och 24 timmar är alldeles för lite tid per dygn. Det räcker inte till för mig, särskilt inte när man ska sova bort 25200 - 28800 sekunder av den tiden. Jag hinner helt enkelt inte med! Så nu har kroppen tagit alldeles för mycket stryk. Ont i magen, huvudvärk, feber och frossa har jag. Orka. Har inte tid att vara sjuk! Och imorgon har jag streetdancen också, och då vägrar jag vara sjuk!
Ung = dum?
Okej om jag faktiskt har gjort något fel eller så men deras enda anledning att "tracka ner" på mig är min ringa ålder. Egentligen är de bara bittra och avundsjuka för att jag har hela livet framför mig, inte har några gråa hår än och saknar ölmage. Deras ända knep att knäppa mig på näsan är därför deras position. Att jag dessutom är tjej gör ju inte saken bättre. Det verkar ju vara en allmän uppfattning i arbetslivet att kvinnor under 25 inte har färdigutvecklade hjärnor och kan behandlas utan någon som helst respekt. Jäkla manssamhälle (eller ska jag säga gubbsamhälle) vi lever i! För att lyckas som ung tjej i denna värld gäller det att skaffa silikonbröst, blondera sig och sen visa upp resultatet. Men var f-n ligger respekten i det?!?
Söndagar
Söndagar är numera en av mina favoritdagar på veckan. Jag vet, jag har ju hatat söndagar en gång i tiden pga ångesten från det man gjort kvällen innan, ångest inför en ny arbetsvecka, ångest för allt man inte hunnit med och ångest för allt man borde gjort. Men nu har jag fått en ny syn på denna dag, mitt liv har förändrats. Nu är söndagen nästan den bästa av alla veckans dagar. Söndagen ställer inga krav, inga förväntningar, man har tillåtelse att inte göra någonting. Bara slappa och ta dan som den kommer. En typisk söndag för mig har tidigare kunnat se ut såhär:
Vaknar, ligger kvar i sängen ett tag, gör ett försök till att gå upp, ligger istället kvar en stund till, kollar på TV, är till sist så hungrig så jag ät tvungen att masa mig upp ur sängen. Går ut i köket, sätter på kaffet, tar en macka och transporterar mig sen fortast möjligt vidare till soffan. Sittligger där ett tag i morgonrocken, ringer Erika och pratar igenom gårdagen (vad hände egentligen?!?), tänker att jag borde ta tag i dagen, somnar istället om i soffan, vaknar igen av att jag är hungrig, går ner och köper en pizza, sätter mig framför TV:n igen och glufsar i mig. Klockan börjar närma sig fyra, det är då den börjar komma: ångesten. Tänker att nu har typ hela dan gått och jag har inte gjort nånting förutom att smälla i mig massa kalorier. Så fortsätter tankarna flöda, ångesten växer och växer och jag börjar undra vad meningen med livet egentligen är. Går till sist och lägger mig i sängen, dagen är över.
Men numera ser en typisk söndag mer ut såhär:
Vaknar, ligger kvar i sängen ett tag och njuter av att jag är ledig och en hel dag ligger blank framför mig. Käkar lite frukost, ringer Erika och pratar igenom gårdagen (vad hände egentligen?!?), vi bestämmer att vi ska gå och kolla på antingen Aspuddens eller Mälarhöjdens match beroende på vem av dem som spelar. Ringer Patrik, vi träffas upp och går en bakispromenad i Sätra, sätter oss på vår äng och har vårt ärlighetssnack. Senare på dagen träffar vi upp resten av elitens elit, åker och kollar på matchen, käkar lunch/middag tillsammans allihopa, åker sen hem till någon av oss och spenderar resten av eftermiddagen och kvällen där. Tänker att det får inte bli så sent innan man kommer hem eftersom jobbet börjar nästa dag. Men det slutar ändå alltid med att klockan hinner passera midnatt innan jag stiger in genom dörren till min lägenhet.
Nu sitter jag här som vanligt på måndagen, trött och seg. Undrar när jag ska få sova och vila upp mig. Hinner ju inte med det varken på vardagarna eller helgerna. Men vet ni vad? Det är sååå värt det!!!
Break up
Va på dansen igår och - oh my god, va kul det va! Jazzfunken va ju också kul, men detta med piruetter är som sagt inte riktigt min stil. Men streetdancen verkar vara asgrymt! Tänk om den framkallar "a new walk" hos mig. Haha, nej kommer aldrig börja gå som en enbent höna. I promise! Och läraren verkar skön också, vi fick göra "juck-steg" första lektionen! Plus i kanten redan där! ; )
Såg ett par assköna jeans gående på stan i morse. Va nära att gå fram till tjejen å fråga var hon köpt dom, men hon va fasen rapp i benen asså, så jag han inte riktigt ifatt henne tyvärr. Men jag vill ha såna jeans! Dom verkade så sköna, tajta men ändå lite loose. Skitsnygga!!!
I helgen är det kräftskiva som gäller. Känner inte riktigt för det än, måste jag säga... men jag hinner kanske ändra mig...