Becks

Så har man varit på det andra 25-års firandet för i år. Men denna gång var det inte lika "tjejigt" som tur var! Men däremot blev det lite för mycket dryckesintag för min del än vad som var tänkt. Så på söndagen låg jag som ett kolli med ångest i soffan hela dan. Huvudet kändes som ett bowlingklot och mitt balanssinne var inte det bästa. Lyckades iallafall ta mig ner till videobutiken och hyrde "Time out" som piggade upp mig en del. Men det som fick mig att skratta mest var när Pisse ringde och berättade dagens roligaste händelse! Hon va precis som jag "lite bakis" och hade gett sig av till affären och köpt en 1,5liters cola som hon la i frysen när hon kom hem, så den skulle kylas fort. När hon sen skulle öppna frysen lite senare ramlar colan ut, korken flyger av, hela lägenheten dränks av läsk och Erika får sig en rejäl dusch! Hahaha! Håret droppade av colan. Jag höll på att dö av skratt när hon berättade det! Och med tanke på hennes tillstånd från festandet dagen innan, är detta inget man vill vara med om denna dag. Stackars lilla gumman som fick stå och skura hela lägenheten och nu är det dessutom värsta fläcken i taket som inte går bort.

Nu sitter jag på Nordstedts och dricker som vanligt världens godaste kaffe som de har här! Har sett fram emot det hela helgen, är inne på min andra kopp nu. Missade en hel dags plugg igår så det blir till att ta igen det i veckan istället. Men ikväll ska jag iväg och dansa funk i Liljeholmen och imorgon börjar streetdancen!

Jaha, så var det lördag igen. Sitter på stadsbiblioteket och pluggar med Erika, Dildo och Martin. Men jag ska snart dra hem och göra mig redo för kvällens 25-års fest hos Lotten! Igår var jag och tränade med Angelica och det gick superbra, vi svettades järnet på spinningen och core! Sen träffade jag upp Pisse och vi gick och åt italienskt på världens trevligaste restaurang. Kol och Kox heter den, maten där va utsökt och personalen hur trevlig som helst! Dit måste jag gå fler gånger. Fick löneförhöjning igår också, ahwohou! Så jag firade givetvis med en bailyes till efterrätten!

Har varit på strålande humör nästan hela dan! Vaknade till ett vackert kritvitt landskap och en ljusrosa himmel, vem blir inte glad av det? Fick dock en liten svacka i humöret när jag kom till jobbet och upptäcker att datorn inte fungerar, men datakillen va snabbt på plats och till lunch va apparaten fixad igen. Lagade en underbart god lasagne med spenat från min GI-bok idag när jag kom hem efter jobbet. Sen satte jag mig i soffan med gitarren och plitade lite på något som kanske kommer bli min bästa låt någonsin. Sen traskade jag iväg till min kära familj och på vägen hit kände jag mig som en liten figur i ett sagolandskap. Har haft massvis med energi hela veckan, va och tränade igår och gav verkligen järnet där. Och så har jag faktiskt lyckats hålla min lägenhet ren och fin sen jag skurade golven i söndags. Jag går nästan med ett leende på läpparna hela tiden, så här glad va det längesen jag va och jag njuter ända ut i fingertopparna!

Jag har inte varit på en tjejmiddag på säkert tre år, tills igår. Jag och Erika skulle fira Louise, som fyllt 25år, tillsammans med tre av hennes vänner. Redan två minuter efter att jag steg in i lägenheten kände jag: Här passar jag inte in. Senaste året har varit fullt av festande men alltid könsblandat sådant, aldrig bara tjejer. Men den här kvällen skulle komma att bjuda på den mest tjejiga kvällen någonsin.

Jag ska försöka förklara denna originella händelse som kallas "tjejmiddag" för er. Tydligen har det skett enorma förändringar på detta område sen jag var fjortis, eller så är det mig det är fel på som reagerar på detta. Men när jag satt där vid köksbordet kunde jag ändå inte låta bli att undra: är det verkligen så här tjejer är?

Jag kom dit direkt från träningen med stora träningsväskan på axlarna och helt osminkad kliver jag in i lägenheten där X bor. Tjejerna där är uppsnofsade till max. Vi slår oss ner vid bordet och börjar äta. Det dröjer inte länge förrän vi blir upplysta om att en av tjejerna, vi kallar henne Y, har blivit dumpad av sin kille sen 9 år tillbaka. Hon har tappat enormt mycket i vikt sen jag såg henne sist, 42 kilo väger hon. "Men jag tappar ju liksom runt midjan och inte i ansiktet, så jag ser ju inte sjuk ut, så det är lugnt" säger hon. 42kilo!! Min syrra som bara är 16, väger mer än så! Och det värsta är att ingen av tjejerna runt bordet som ska föreställa hennes närmsta vänner säger något. Istället sitter de där och ser nästan avundsjuka ut, för att hon "lyckats" bli så smal.

Sen börjar samtalet som ska visa sig hålla på HELA kvällen. Det handlar givetvis om Y och hennes numera ex. Missförstå mig inte, självklart mår man skitpissigt när man gjort slut med sin bästa vän och livskamrat som man trodde man skulle vara med resten av livet. Men måste det ta upp samtalsämnet hela kvällen? Jag trodde att det va lite tvärtom, att tanken med att träffa sina vänner vid såna tillfällen är för att inte gräva ner sig helt liksom. När jag sen får veta att han varit ett svin och gjort henne fysiskt illa är jag nästan glad för hennes skull att hon slipper honom nu.

Sen börjar hon berätta att hon varit ute på krogen en del de senaste veckorna och att fyra av fem ragg har ringt henne, vilket ju är oerhört bra statistik. Hela kvällen handlar om Y. Hon berättar ingående om henne och exets sexliv, storleken och sönderrivna trosor. Om och om igen, upprepar hon samma story. Efter ett tag ska hennes oerhört klyftiga väninnor ge henne råd och det blir som lyder: "Men skriv en lista med plus och minus om honom, det brukar alltid jag göra. " Eh...va? Skriva en lista, är det inte sånt man gjorde på mellanstadiet?

Men den värsta kommentaren som fick mig att bita hårt i tungan är när bruden säger: "Men asså när jag går ut på krogen så vet jag liksom inte mitt värde". Ursäkta?! Hallå, va?! Värde? "Ja, fattar ni vad jag menar?" Nej verkligen inte! Tjejen sitter på fullaste allvar och tycker att människor har olika värde. Jag fick hålla hårt i stolen för att inte börja predika om att alla människor faktiskt är lika mycket värda. Jag fattar inte att det finns folk som går ut på krogen och typ tänker: "Ja, jag är ju en 8 på en tiogradig skala så jag kan ju inte nöja mig med något under 7. De sitter och dömer och värderar folk utifrån utseendet. Allt handlar om hur man ser ut för dom. Det är det enda som existerar i deras hjärna.

Samtalet lyckas för några minuter komma ifrån Y och hennes ex och vi kommer istället in på frisörer. "Ja, jag går bara till Sylvia på Björn Axén" säger Y med sin höga skrikiga ton. Att det kostar 2000 spänn och att väntetiden är två månader får vi veta ett flertal gånger. "Men jag har hittat en jättebra tjej som bara tar 990kr" säger en annan då. Att jag själv va hos frissan dagen innan och tonat och klippt mig för bara 590 (i Skärholmen dessutom) kunde jag inte med att säga. Samtalet fortsatte istället: "Men sen kan man ju inte gå till frissan utan att klä upp sig. Man måste ju sminka sig och visa att man bryr sig om hur man ser ut." Och att frisören dessutom måste vara snygg i håret va ytterligare ett krav som alla var enigt överrens om.

Ja, jag fick i alla fall en mycket underhållande kväll. Jag passade visserligen inte in för fem öre, men underhållande va det. Man kan ju undra vad de tyckte om mig egentligen. Där satt jag i alla fall till slut och försökte intala denna stackars tjej att hon faktiskt inte behöver en kille för att ha bra självförtroende. Hon klarar sig alldeles utmärkt själv. Visst kommer det vara jobbigt i början att bo själv osv eftersom hon aldrig gjort det tidigare. Men efter ett tag kommer hon inse och märka att hon faktiskt klarar det. Frågan är hur mycket av det jag sa som hon tog till sig, kanske satt hon bara och gnuggade hjärncellerna för att komma fram till vilket värde hon hade nu när hon skulle ut på krogen.

Håret blev jättebra! Va supernöjd när jag gick från frissan! Träffade mamma där också, vi hade utan att veta om det, lyckats boka in oss samma dag! Det är andra gången det händer, hur stor är chansen liksom?! Så där satt vi som två skvallertanter, snackade och läste Se och Hör. Eller läste och läste... man tittar ju mest på bilderna :). Kände mig som värsta stammisen, jag och mamma har ju gått till samma ställe i flera år nu så alla vet vad vi heter och att vi är mor och dotter osv. Så man blir verkligen bra uppassad och sånt gillar ju jag som ni vet! Hihi!

Idag ska jag och Angelica iväg å träna tillsammans, ser fram emot det tjejen! Sen bär det av in till stan för att fira Louise som fyllt 25. Tur att man själv har två år kvar innan den dagen kommer! Fatta hälften till 50, inte ens roligt! Men som sagt, långt dit för min del! 

Nu är Patrik på väg till Thailand. Tre veckor ska han va borta! Jag och Erika hade lite ångest när han sa hej då till oss igår. Kommer nog kännas lite tomt och konstigt. Men jag har ju mitt plugg att sysselsätta mig med... Skönt att kursdagarna är slut för denna gång iaf! Vi har nedräkning nu, bara åtta kursdagar kvar och två tentor, sen är vi klara - Diplomerad redovisningskonsult ska man bli minsann! Konstigt att kunna titulera sig själv. När jag är klar kommer jag inte åka till Göteborg på väääldigt länge, gu va trött jag är på den stan! Nej tacka vet jag Stockholm! Gick och strosade på Drottninggatan igår och insåg hur mycket en stad kan betyda, man har massa minnen från massa olika platser här. Lådvin och picknick i Tantolunden, Stand up comedy på Långholmen, restaurangernas dag i Kungsan, kubb vid Observatorielunden, maffiafest på Hard Rock och sen alla människor man träffar! Jag och Erika satt igår och tittade igenom almanackor från 2002-2006 och insåg vad mycket roliga saker man gjort och hur många personer man träffat genom åren. Livet har förändrats enormt mycket på bara 5år men Stockholm kommer alltid ha en stor plats i mitt hjärta! Jag får aldrig nog av denna stad!

Så kliver jag in i kurslokalen på Norra Latin 08.30 (fick gå upp 06.50 i morse! Skittidigt ju!) och vad får man veta?! Jo, då kommer det en fotograf från Dalarna som ska fotografera oss hela dagen till den nya kurskatalogen och hemsidan och allt vad det nu va. Jaha, ok tänkte jag, man smälter ju in i mängden (vi är ändå över 30 pers) så det är nog ingen fara. Jo visst, tjena! På fikapausen är det närbilder som gäller! Så han trycker upp den feta Canon kameran, värd 150 lakan, i nyllet på mig och håller upp nån himla grej som ska reflektera ljuset bättre. Och detta händer mitt i ljushallen, helt oförberett, när alla tittar på! Där sitter jag och dricker mitt kaffe och tuggar på mitt äpple i godan ro liksom och så blir man utsatt för detta! "Kan du inte ta en stor tugga på äpplet medan jag tar en bild?" säger fotografen med sin breda dialekt. NEJ VERKLIGEN INTE! säger jag. Hur snygg e man på en skala när man äter äpple liksom? Men han ger sig inte, jag kan varken äta eller dricka mitt kaffe i fred. Som tur är ger han sig på Veronica sen istället och henne hänger han sen efter hela dan!

Sen när dagen äntligen är slut, ger jag mig av mot träningen. Kommer dit rätt laddad och kör mitt styrkepass i nån timme, men när jag sen är på väg därifrån inser jag mitt misstag! Mitt val av skor som jag gjorde i morse va inte det smartaste direkt. Svarta, högklackade stövlar. Dessa har jag gått runt i hela dan och när man sen varit och tränat och benen är som spagetti är det inte sånna skor man vill sätta på sig kan jag säga... Ajaj, orkade knappt lyfta på fötterna så klackarna slog i marken stup i kvarten. Lyckades iallafall vingla mig hemåt till slut.

Imorgon ska jag i väg till frissan och bli vacker förhoppningsvis. Kanske sista gången jag blir klippt av världens bästa frisör... hon ska sluta nämligen, men jag hoppas jag ska kunna luska ur henne lite info om var hon ska ta vägen. Annars är det panik. Hatar att gå till nya frisörer, det är det värsta jag vet. Där sitter man, helt utlämnad, känner sig helt naken och har ingen kontroll över vad som håller på att ske med sin kalufs. Men imorgon ska det nog gå bra.

Så där satt jag och beklagade mig över hur mycket jag har att göra på jobbet och egentligen inte alls har tid att gå på kurs denna vecka varpå Veronica säger: "Men du ser så fräsch ut!" Eh... Va?!? Gör jag? "Ja, det riktigt lyser i dina ögon." Hmm... jaha, hihi tror jag vet vad det kan bero på! Men att det syntes så väl, det trodde jag inte. Fast om det är någon som kan se det så är det Veronica. Hon är nog en av världens mest coolaste trettioplusare! Dagen har med andra ord varit mycket bra. Ganska seg emellan åt, men tankarna har ofta flugit iväg åt andra håll, till ett annat land. På radion har de spelat alla bra låtar idag och jag har nästan skuttat fram i takt med musiken på min mp3. Puss på er!

Det är tur att det finns så många tekniska grejer runt omkring mig som håller ordning på mig och mitt liv. Hur skulle jag klara mig utan dem?! Jag har min mobil som piper till när det är något viktigt jag måste komma ihåg. Det enda jag behöver göra är att trycka på några knappar. Jag har min stereo som sätts på när det är dags för mig att vakna på mornarna. Jag satte på Robbie dvd:n idag och började fundera var jag stoppade skivan senast. Men det behöver jag inte bry mig om att komma ihåg för det gör min spelare lätt åt mig. Jag har min lilla stegräknare som febrilt ser till att hålla koll på hur mycket jag rör på mig. Jag har min mail som sparar allt jag skickar, så ifall jag skulle glömma bort nåt kan jag lätt gå in och titta.

Hela ens liv är styrt av alla dessa tekniska underverk. Vad skulle jag göra om de inte fanns? Skulle någon plocka dem ifrån mig skulle jag nog känna mig naken på nåt sätt. Hur gjorde människorna för 100år sen som inte hade alla dessa hjälpmedel att tillgå? Hur kom de ihåg alla viktiga saker och hur vaknade de i tid så de inte kom försent? Jag har ingen aning, vi människor glömmer snabbt och anpassar oss till alla nya prylar som kommer. Vi lever i ett samhälle där det materiella tar all vår uppmärksamhet. Kanske är det dags att vi går tillbaka ett par år och blir påminda om vad som egentligen är väsentligt.

Det är inte klokt vad en kopp god cappuccino kan göra på morgonen! Det gör verkligen underverk. Har druckit två koppar nu, inte för att jag känner mig piggare för det, men det gör gott för själen. Det är något mentalt med att dricka kaffe. Bara man får ta sig en kopp så känns allt mycket bättre på nåt sätt. Kanske va det när jag började dricka kaffe som mitt morgonhumör blev lite bättre.

Har fortfarande svårt att sova på nätterna. Det är som att kroppen är inställd på fel dygnsrytm. Sen att det är några jäkla snorungar som håller på och skjuter smällare mitt i natten, varje natt, som galningar gör ju inte saken lättare. Och så stormen i går, vaknade och trodde huset skulle blåsa omkull, det är ju inte nybyggt eller renoverat sen stenåldern typ. Så där låg jag klarvaken i min säng och kände mig så liten och maktlös.

Det är konstigt egentligen att man inte gillar mornarna bättre. En hel blank dag ligger framför en, tänk va mycket du ska se och få vad med om som du inte har en aning om. Det låter ju skitspännande egentligen. Men likväl, när klockan ringer på morgonen tänker man bara: Åå nej... Vad är det för inställning? Jag har faktiskt märkt att jag börjat längta lite mer till mornarna när jag går och lägger mig. Mest för frukosten skull i och för sig, men ändå.

Börjar få lite mer struktur i mitt liv, även om dessa ständiga konflikter aldrig verkar vilja lösa sig. Jag försöker ignorera, men det ligger kvar och gror i bakhuvudet ändå, kanske är det därför som jag har svårt att sova. Just nu känns det verkligen som jag står vid ett vägskäl. Har nog aldrig upplevt det så konkret förut, tidigare har jag aldrig behövt fundera så mycket på vilken väg jag ska välja, det har bara kommit av sig själv på nåt sätt. Jag har inte sett vägen förrän jag tittat i backspegeln. Men nu ser jag framåt och ser hur vägen delar sig i en massa grenar, fast vet inte vart de leder. Vill inte stå här för länge bara, det har redan börjat bildats en grop av stampandet från mina fötter. Jag vill ha någon förändring av något slag, inte bara fortsätta rakt fram. Men det är som att jag inte vet vilken väg jag ska välja, vet inte ens vilka alternativ som finns. 

Jaha, så har vi fått en försenad julklapp här på jobbet... en gigantisk chokladask! Och jag som hade tänkt börja året med att vara nyttig, hur lätt kommer det bli nu när de små pralinerna suktar och viskar mitt namn?! Jaja, en bit kan väl inte skada...  Ser ut att bli en bra vecka på jobbet med andra ord. Igår va Claus på besök också och förgyllde min dag!

Bokade biljetter till Stand up galan igår som jag och mamma ska gå på, ahwohou! Jag har varit så himla effektiv denna vecka! Har hunnit med träning och plugg, städat lite hemma, diskat och lagat mat. Måste slänga ut min gran också bara, Patrik kan du hjälpa mig? Please... *hundögon*

Oh my god, vad Prison Break va bra i måndags! Ja dör! Och nu är det naturligtvis uppehåll fram till februari, just när det är som mest spännande. Typiskt! Lagade världens godaste middag ur min nya kokbok igår. Blev hur gott som helst! Dinkelsallad med bacon och örtkeso, det ni!

Ska äntligen iväg och träna idag! Vaknade imorse med hur mycket energi som helst! Jag såg till och med fram emot att få sätta mig på T-banan och läsa Metro. Ska bli rätt skönt med en helt vanlig vecka med jobb, träning och plugg. Ska laga en god middag ikväll ur min nya GI-bok också hade jag tänkt! Sen blir det nog till att klinka lite på gitarren tror jag. Snart dags att skaffa nya strängar, kanske jag hinner göra efter jobbet... Måste köpa nya hårklämmor också - jag fattar inte var de tar vägen?!?! Sist köpte jag dubbla klämmor bara för att jag vet att jag alltid lyckas slarva bort dem. Tänkte att jag skulle ha en i "reserv" liksom. Nu har den ena gått sönder och den andra... ja den vet jag naturligtvis inte var den är. Vilka i-lands problem man har...

"Låt mig sjunka genom sanningen, så långt ner tills jag står naken framför dig"

Hörde dessa orden igår på mässan. Det träffade mig som en pil, rakt in i hjärtat. Är det det jag har gjort denna höst? Sjunkigt genom sanningen. I så fall hoppas jag att det inte finns mer rum att sjunka på nu. Kanske har jag äntligen börjat se världen för vad den är. Men varför har jag då så svårt med att acceptera den? Har börjat inse att allting inte måste vara perfekt, men det är ändå svårt för mig att släppa det. Vill så mycket mer. Min barndomsbild av livet håller på att försvinna, jag lever ju i verkligheten inte i fantasin. Även om man måste få drömma sig bort ibland.

Men om nu världen ser ut så här så är det väl bara att gilla läget, eller? Jag har varit så skyddad av höga murar som jag inte vågat ta mig igenom. Kanske måste jag börja våga släppa taget mer, våga lita mer på saker och ting. När det kommer till kritan så är jag ju ändå bara en vanlig liten människa, varken mer eller mindre. Kanske har jag gått och väntat på att det där stora ska hända. Vad nu det är... Har jag trott att livet är en så kallad dans på rosor och förväntat mig fyrverkerier, glitter och glamour? Nej, det tror jag inte... kanske lite... Är det nåt jag har lärt mig så är det att leva i nuet, men det glömmer man ofta bort. Måste ständigt påminna sig själv.

Sanningen kan slå hårt, men det är ändå den jag vill höra. Sanningen kan också vara vacker ibland. Det är tur att jag har mina underbara vänner runt omkring mig som fungerar som små krockkuddar ibland. Tack för att ni skrattar med mig, gråter med mig, bryr er och gläds med mig! Puss på er!

Tanken slog mig i dag: tänk vad lyckligt lottad man är. Seriöst, hur mycket har man inte att vara tacksam för - men vad gör man? Man vill ständigt ha mer. Är girigheten något som finns naturligt i oss människor från födseln, eller är det något som växer fram? Varför är det så svårt att se det man har istället för det man inte har? Allt det vackra runt omkring en försvinner bort i perriferin och blicken fokuseras istället på tomheten, det som saknas. Men ska man gå runt i livet och ständigt söka och längta efter det man inte har, eller ska man istället ta vara på det som bjuds? Svaret torde vara enkelt.

De små sakerna i livet är värda så mycket mer om man bara tar sig tid att uppskatta dem istället för att ta dem för givet. Det är först när någon oväntad förändring sker som man inser värdet i det man har. Såg en morfar / farfar med sina två barnbarn idag sitta på McDonalds. De såg ut att, på det mest enklaste sätt, ha så roligt tillsammans. För barnen var det säkert dagens höjdpunkt att få äta Happy Meal. Det var det även för mig när jag va liten, men synsätten och kraven förändras. Trots det så kommer vi alltid ha massa små guldkorn runt omkring oss genom livet. Vi anar hur de blänker runt omkring oss, men det är de stora guldklimparna som skiner starkast och bländar oss från de små. Ibland kommer stora, tunga moln och skymmer vår sikt, därför är det lätt att de små guldkornen glöms bort. Men de finns ändå där, det gäller bara att anstränga sig lite extra för att se dem, innan de försvinner helt.

Vilken svordom använder du mest?
Ja just nu försöker jag undvika det men om jag svär så är det nog jävla.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?
typ 07.30

Hur många resväskor äger du?
två, en stor för semestern och en liten för mina business resor.

Använder du flip-floppar?
japp har svarta, vita och rosa.

Vilken var den senaste filmen du såg?
Deja vu, igår men jag somnade typ en timme så jag vet inte om man kan säga att jag sett den...

Du får ledigt idag. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en väninna?
med Ericka of course!

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa?
en grymt fin lägenhet i Aspudden!

Vilken CD ligger i din CDspelare just nu?
Rudebox

Vilken är världens bästa artist just nu?
Behöver jag svara? Den bästa igår, just nu och imorgon är Robbie

Har någon berättat en hemlighet för dig den här veckan och i så fall VAD?
kanske det, men då är det ju hemligt!

Vad åt du till middag senast?
lax med pinjenötter, potatis och ruccolasallad

Använder du huvtröjor?
ja, när jag vill mysa, ta en promenad och på bakisdagar

Kan du vissla?
jepp och gör det rätt ofta också tror ja...

Vem var den senaste som ringde dig?
Patrik

Vilken är din favoritåkattration på ett nöjesfält?
ja eftersom jag mest mår illa av de flesta så är det väl typ Nyckelpigan eller nåt... haha

Är du blyg inför det motsatta könet?
nä

Vilken film kan du alla replikerna till?
ingen film, men typ alla vänner avsnitt!

När flög du senast?
i december

Pratar du några andra språk?
English and deutsch

Diskar du din egen disk?
ja men jag skulle gärna ha en maskin som skötte det åt mig!

Försöker du alltid lära dig nya saker?
ja, alltid kul att lära sig nåt nytt!

Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar?
no way

Kan du kasta macka?
japp

Vad har du med dig in på bion?
popcorn och mineralvatten

Vem var din favoritlärare och varför?
Bosse i SO för han fick mig att förstå och se saker från olika synvinklar.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
svenska

Gillar du att flyga?
nä verkligen inte! Men jag har blivit bättre, får inte samma panik längre men måste hålla någon i handen ibland...

Vilket personlighetsdrag är ett måste hos en partner?
humor, omtänksam och social

När sov du senast på golvet?
haha, det va nog längesen men jag sov istället i en trappa på nyår... nej vänta! Fasen ja sov ju på golvet inne på Erikas toa för några veckor sen...

Vilken är din favoritdrink?
P2!

Gillar du din boende-situation?
sådär, jag vill ha en ny, större och finare lägenhet som kan inredas!

Vilken är din mammas hemstad?
Höganäs

Din pappas hemstad?
Lysekil

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?
helst åtta men sex eller sju går också bra.

Är dina dagar fullbokade och stressiga?
ja, ofta för mycket!

Hamnade du ofta i trubbel för att prata under lektionerna?
hihi, ibland...

Vilken är din favoritfrukt?
clementiner

Bryr du dig om antalet kalorier i det du köper?
nja, ser mer på innehållet i sig, om det är nyttigt eller inte

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?
ja lite när det gäller mig själv

Vem var den sista personen som gjorde dig arg?
va längesen jag va riktigt arg nu... så jag minns inte

Tror du att Gud är man eller kvinna?
varken eller och både och.

Vad var det senaste du åt?
en clementin! Haha

Kommer du bäst överens med personer av samma kön eller motsatta?
överlag kommer jag rätt bra överens med de flesta

Hur valde dina föräldrar ditt namn?
Pappa har alltid tyckt att Rebecka va fint så då fick det bli det.

Gillar du senap?
ja, den godaste är den skånska!

Vad säger du till dig själv när allt känns svårt?
oj, jag vet inte, jag ringer nog Erika istället

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?
ja om jag fick några miljoner för det.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv?
oj, va svårt... kommer inte på nån, gör ni?

Vilka kändisar har du blivit jämför med?
Kajsa Bergkvist, men jag ser det inte själv

Stör det dig om någon säger att dom ska ringa men inte gör det?
ja, det är bland det värsta

Vad är du allergisk mot?
snålhet och egoism

Får du dåligt samvete efter du ätit kött?
nej, människan är ju köttätare

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?
John om pappa fått bestämma igen. (tur att ja blev tjej va!)

Världens bästa dag på länge! Kan inte sluta le! 2007 har börjat underbart bra!

Fick just mitt första sms från... min daddy! Va duktig han är! Välkommen till 2000-talet lilla pappa!

Nyårsfesten va hur grym som helst och alla va så vackra! Middagen va en succé med god mat, tal som skulle hållas och uppdrag att utföras. Timmarna flög förbi och rätt som det va var det dags att gå ut och skåla in det nya året. Känns det ändå inte skönt när ett nytt år börjar? Visst, nu har man summerat, adderat, subtraherat och reflekterat kring året som gått och konstaterat att tiden går så fort. Men nu blickar vi framåt! 2007 ligger framför oss som ett blankt orört snötäcke. Inga nyårslöften måste ges, inga krav bara ett år fullt av möjligheter. Ett nytt år ger oss en chans att börja om igen. Ta nya tag. Kanske köper jag äntligen min drömlägenhet, kanske träffar jag mr Right och kanske vinner jag på triss. Men om jag inte gör det så kommer det nog bli ett bra år i alla fall.

Usch, fasar för att gå till gymmet imorgon, inte för att det säkert kommer va hur tungt som helst för kroppen, men för att det kommer vara packat med folk med nyårslöften där. Det har varit så lugnt och skönt på träningen nu innan jul, jag och max tre andra har varit där. Nu blir det till att trängas fram till februari, då brukar de flesta ha brutit sina löften.

Ångesten slog inte så hårt igår som jag trodde den skulle göra. Promenerade hem med Martin och Patrik från Erika och det va riktigt skönt att andas in den friska luften. Tittade på konserten med Robbie som jag spelat in när jag kom hem. Sen somnade jag gott i min säng.