Becks

På allmänt önskemål så ska jag nu försöka bli lite bättre på att blogga lite mer regelbundet. Men ni vet hur det är - på semestern blir man rätt slö... =)

Jaha, vad har hänt sen sist då... jo jag har ju skaffat min rosa digitalkamera som jag är mycket, mycket nöjd med! Sen har jag för första gången i mitt liv varit ovanför Uppsala (auwouhoo!) nämligen i Norrland och lärt mig säga "jo men visst". Så har vi haft bastukväll hemma hos Erika och igår kom jag hem från Göteborg där jag varit de senast fem dagarna och haft hur kul som helst. Vi bodde hos Mange i Kungsbacka och första kvällen var det förfest hemma hos honom, med en del av hans vänner, som följdes av utgång i Kungsbacka. Det fanns hela två uteställen att välja mellan där med följande namn: Mingel och Rumpan bar. Det blev det sistnämnda, men eftersom de stängde vid ett blev det en relativt tidig kväll.

Dag två åkte vi in till Liseberg med Johan, Mange och Jonas, där vi spenderade hela nio timmer bland karuseller och sockervadd. Sen va vi helt slut allihop och åkte hem till Jonas där vi la oss i soffan en stund. Tredje dagen ägnade vi i Göteborg där jag och Erika fick en liten guidad tur som avslutades på ett fik i ett mysigt kvarter. Därefter gick vi till Feskekörkan och köpte kvällens middag - makrill! Sen kom regnet. Det öste ner och vi va tvungna att ställa oss under en markis utanför ett litet ölhak. När vi stått där ett par minuter och regnet inte tycktes upphöra, bestämde vi oss för att vi lika gärna kunde gå in och ta en öl istället - vi har ju semester! Sen åkte vi hem till Mange och kvällen slutade i den roligaste hemmafesten på länge! Jag skrattade oavbrutet hela ända fram tills klockan fyra på kvällen. Det va längesen jag hade så roligt! Johan - du e bäst!!

Näst sista dagen innan vi skulle åka hem ägnades till största delen i soffan framför tv:n. Vi va något slitna efter gårdagen. Men på kvällen var det dags att hoppa in i duschen och fixa till sig, vi skulle ut och äta uppe i Gothia tornen. Så strax efter fem åkte vi in och mötte upp Hegge som redan befann sig i baren med en drink i handen. Jag beställde den godaste Cosmopolitan jag någonsin druckit! Sen blev vi visade till vårt bord och alla utom Hegge beställde in en gigantisk räkmacka. Där satt vi sen och njöt av maten och utsikten över Göteborg. När måltiden var avklarad förflyttade vi oss tillbaka till baren och beställde nya drinkar. Sen mötte vi upp fler av deras kära vänner och gick till ett uteställe som typ hette: Nefetite, eller nåt... Det var hur som helst ett mycket bra ställe och även denna kväll blev lång innan vi kröp ner i sängarna.

För att sammanfatta så var vistelsen i Göteborg fylld av massor med skratt! Men nu är det ändå skönt att vara hemma i Stockholm igen, i sin egen lägenhet och i sin egen säng. Jag har köpt nya satinlakan idag som jag ska bädda med ikväll! Hihi! Digitalkameran var självklart med i Götet och bilderna är på G, ska lägga upp dom på Facebook snarast - håll ut!

Ps. Johan du är en stor sol som lyser upp allting!

Nu har jag äntligen hittat den perfekta partnern! Det tog nästan tio månader, men så plötsligt stod han bara där i fönstret och vinkade. Den vackraste av alla digitalkameror på denna jord! Det sa klick direkt, min mobil är kär. Kameran är, precis som min mobil, rosa så dom två matchar perfekt! Har aldrig sett på maken till äktenskapstycke! Så vad gör man inte för mobilens skull? Dags att låta de två gå på dejt helt enkelt!

Det är verkligen på tiden att jag skaffar en digitalkamera nu, särskilt efter att Angelica lockat in mig på facebook. Nu måste jag ju skaffa massa bilder att lägga upp där! Så alla ni som sitter och hånler med era tjocka arkiv innehållandes pinsamma bilder och videoklipp på mig - be afraid! Be very afraid... It's payback time!

Jag känner mig uttråkad. Less på allting runtomkring mig, nu får det fan hända något bra snart! Dagarna segar sig fram, den ena mer regnigare än den andra. Samma låtar som spelas på radion. När jag vaknade imorse såg jag ingen anledning att kliva upp. Jag bara låg där i sängen och stirrade upp i taket. Tankarna flög omkring så abstrakt i hjärnan, kände mig så apatisk inför allting. Varför så svårt att leva i nuet, varför så svårt för tacksamheten? Jag har ingen stans att fly. Det känns som om benen är fastnitade i betong. Jag är fast här ett tag till och det känns jobbigt. Jag kvävs av tankarna som inte kommer försvinna så länge jag är kvar på samma plats.

Jag är trött på det ytliga, det ger mig ingenting. Jag är trött på allt elände runtomkring som ständigt hugger till i hjärtat. Jag är trött på alla tankar och dödsångest. Jag längtar efter något mer, något större, något vackrare. Vi lever som om livet vore evigheten, ändå är vi så maktlösa. Bristen på omtanke och medmänsklighet är det värsta. Det gör mig så besviken. Chocken må ha lagt sig, men acceptansen är svårare än jag trodde. Ständigt en massa krav på prestationer, hela tiden ska man bevisa. Bevisa för andra att man är lyckad och helst också lycklig. Är man automatiskt lycklig om man är lyckad? Eller är det först när man är lyckad som man kan bli lycklig?