Becks

Eva Rebecka Öhrby - varför är du så naiv ibland? Jag orkar inte. Vill inte känna, vill inte hoppas, så jag skiter i det! Det är vad jag intalar mig i alla fall. Sen inser jag att jag inte alls skiter i det, fast jag skulle vilja.

Måste lära mig att svälja saker bättre som brorsan alltid säger. Tänk om man ändå kunde få se in i framtiden. Man behöver inte få se allt, bara lite... så man kunde hinna förbereda sig lite på alla överraskningar som kommer hela tiden. "Men då vore ju inte livet lika spännande" säger folk hela tiden. Jaja, men jag kanske inte vill ha spänning hela tiden!

Fast sen är jag ju så rolig också, för när det inte är spännande så blir jag rastlös och vill att nåt ska hända. Och när det väl händer något så vill jag att allt ska flyta på som vanligt. Aldrig nöjd, jag blir aldrig nöjd.

Fan, i helgen ska tonerna till Mika dunka ur högtalarna i bilen!! Jag ska bara vara. Inget mer.

Det är vad jag intalar mig i alla fall...

"Jag har bilen tills den lägger av, sen blir det till att åka kommunalt. Man har ju egentligen inte så stort behov av en bil när man bor inne i stan."
Dessa ord kom ur en kollegas mun för ett antal år sen. Nu la bilen av för ett par veckor sen och vad får jag höra från samma mun då?
- "Nja, jag ska nog köpa en bil ändå, fast en begagnad."
Ok, jag kan förstå att det där "inte så stora behovet" ändå är rätt stort för att man fort vänjer sig vid bekvämligheten som bilen ger. Och att då köpa en begagnad va ju ekonomiskt och bra ändå tänkte jag... Nu skulle det visa sig att det inte alls blev ett begagnat inköp, utan tvärtom ett sprillans nytt, av en bil som kom ut på marknaden så sent som i höstas.

Imorse stiger min kära kollega innanför dörren till kontoret och har då nyss varit och provkört sitt kommande inköp. För er information bor denna person på kungsholmen, påstår sig använda märkeskläder endast för att "de håller bra kvalitet", har mörkt hår som slingas ljust med jämna mellanrum och har en förnekad rädsla för bögar. Festar personen kan ni hitta denne på Spy bar eller andra krogar inom en närliggande krets runt svampen trots att personen säger sig tycka att folket där är snobbigt. Så, kan ni nu gissa vilken bilmodell personen i fråga har valt?

Jag blir så trött på människor som hela tiden ska hålla upp en fasad, som ska vara så politiskt korrekta hela tiden, fast de egentligen inte alls är det. Varför kan du inte erkänna för dig själv att du vill ha märkeskläder för att hålla upp din image, eller att du faktiskt tycker att homosexuella är lite läskiga eller måste hänga på Stureplan för att känna dig "inne". Det blir bara så löjligt när du inte vågar stå för det och sanningen lyser igenom som den starkaste vårsolen! Varför utge sig för att vara något annat än du är? Jag blir så trött...


Ps. Självklart är det en BMW min kollega ska köpa, hur många gissade rätt?

Vilken vecka det har varit, full av intryck och känslorna har yrt runt omkring mig. De har legat så nära ytan och jag har varit tvungen att reflektera kring mycket. Det började i måndags och sen har det bara fortsatt, men idag känner jag mig på topp! Kanske beror det på det helt underbara vädret! Var hos Andreas på förmiddagen och käkade x antal våfflor och spelade Guitar hero tills fingrarna ömmade. Sen var jag ute och strosade omkring i två och en halv timme. Jag vägrade stiga in innanför dörrarna till lägenheten, så härligt att bara vara ute och njuta! Nu sitter jag framför datorn och lyssnar till världens bästa låt just nu - Grace Kelly med Mika. Det går inte att sitta still till den låten och man blir automatiskt på så bra humör av den!

Do I attract you?
Do I repulse you with my queasy smile?
Am I too dirty?
Am I too flirty?
Do I like what you like?

I could be brown
I could be blue
I could be violet sky
I could be hurtful
I could be purple
I could be anything you like
Gotta be green
Gotta be mean
Gotta be everything more
Why dont you like me?
Why dont you like me?
Why dont you walk out the door!

I love, love, love it! Robbie klass på den låten, helt klart! Ja, helgen har varit fylld av sång. Halsen är sliten av allt singstar sjungande, men roligt har det varit! Saknade brorsan i fredags, ingen annan som ville sjunga Gwen Stefani med mig! Men middagen hos Erika var underbar som alltid! Pizza och ett glas rödvin - perfekt sätt att börja helgen med! Men så hann man bara blinka och nu är helgen snart över. En hel arbetsvecka ligger framför, längtar till lördag - då sticker vi!

Over and out for now!

Dags att se nya delar av världen - jag ska åka till Island! Ska bli hur kul som helst, bada i varma källor och rida på små hästar bland det vulkaniska landskapet. Kanske blir det lite valsafari också om vi har tur. Ser fram emot det grymt mycket!

Och redan nästa helg tar vi bilen till Örebro! Ska bli så skönt att komma bort och få byta miljö för en dag. Bara ta det lugnt och njuta av livet! Och helgen efter det är det västliga grader som gäller. Dags att besöka "Götet" återigen, men denna gången är det inte pga någon kurs, utan endast för nöjes skull.

Ja, helgerna bokas in en efter en. På fredag är det fest som gäller och lördag tjejmiddag, vilken lär innehålla en del alkoholhaltiga drycker även den. Shoppade en massa nya vårkläder i helgen, bl.a. tre par skor, och vad händer? Jo, helt plötsligt blir det iskallt igen bara för det! Typiskt! Men man kan ju hoppas på lite varmare grader till helgen, så jag får gå in mina nya gyllene skor!

I måndags förmiddag steg jag in i den stora byggnaden på Mäster Samuelsgatan. Kurslokalerna där inne var fräscha, moderna och stilrena men detta hjälpte inte mig. Jag var inte alls på humör för att vara social bland massa främlingar. När jag väl hittat rummet där jag skulle vara kommer två herrar i 30 års åldern fram och hälsar med kraftfulla handslag och hälsar mig välkommen. Jag får snabbt information om att det finns kaffe att tillgå ute i korridoren så jag går ut och förser mig med en kopp direkt. Sen är det dags att börja. Första intrycket av kursledaren: En skåning som påminner om en blandning av Peter Jihde och Patrik Ekwall. Detta sitter jag sen och tänker på i minst en kvart, jag kan inte sluta! Ju mer tiden går desto fler likheter ser jag hos mannen som står framför mig och Peter Jihde. Så småningom kan jag till slut släppa tanken och börjar istället fokusera på de 13 personer som sitter runt omkring mig.

"Lönsamma kundrelationer" är rubriken på kursen som ska pågå i två dagar. Jag är naturligtvis yngst i "gänget" och kvinnorna är underrepresenterade. När det blir dags att presentera oss är jag nummer två ut i startfältet. Jag väljer medvetet att inte avslöja min ålder, detta för att minska risken att bli kallad "lilla gumman" osv. Längst ut sitter en "farbror" klädd i brunorangea manchesterbyxor och roströd ylleväst. Arild heter han och det säger väl allt. Jag behöver nog inte förklara honom mer ingående än så, alla era fördomar som ni nu har framför er, uppfyller han och lite till. Sen har vi en kille som naturligtvis ska urskilja sig frän mängden genom att stå upp när han presenterar sig. En pratkvarn av dess like! Puh, hur ska jag orka med denna dag, tänker jag. En annan av de manliga deltagarna säger när han ska svara på frågan var han trivs bäst: "Hemma hos min familj". En annan låter oss veta att han vill bli världens bästa pappa. Jag ler för mig själv och tänker: vilka härliga, mogna män jag hamnat bland. Sakta men säkert börjar jag bli på bättre humör och känner att detta kanske kommer bli rätt bra ändå.

Dagen flyter sen på och vi blir indelade i grupper. Jag placeras ihop med "familjepappan" och en officer från försvaret, som är en exakt kopia av Hoa Hoa Dahlgren. Det ska senare visas sig att vi blir den "oseriösa" gruppen. Familjepappan är nämligen en av de roligaste människorna jag träffat! Vi klaffar direkt! Vi skrattar åt exakt samma saker, har likadan humor och förmåga att se det roliga i saker och när vi väl börjat skratta kan vi inte sluta. Arild visar sig vara i choklad branschen och vill givetvis att vi ska ha en liten chokladprovning. Detta säger ingen nej till och gubben med yllevästen tar över rollen som lärare. Han börjar rita kakaobönor på tavlan, berättar att choklad består, förutom kakao av råsocker och att kakao heter  "cacao" på engelska. Ja, för det visste man ju inte...

Vi får två små bitar att smaka på och detta ska göras på ett speciellt sätt. Först ska man lyssna. Ja ni läst rätt, lyssna. Arild är en märklig man. Jag och familjepappan småfnissar lite när alla i gruppen håller upp chokladen vid örat. Sen ska man lägga chokladen på tungan och låta den smälta. "Vad smakar ni för något?" frågar Arild. Då säger en av kvinnorna i gruppen: "Ja, jag smakar väldigt mycket av den här kakaon." Detta följs av ett gapflabb från mig och familjepappan! Haha, choklad som smakar kakao - helt otroligt! "Vad smakar ni mer för något" undrar den orangea gubben framme vid tavlan. "Kan inte du svara: Råsocker" viskar familjepappan till mig och vi får båda ytterligare ett skrattanfall. Så här fortsätter dagen. Jag, familjepappan och Hoa Hoa - komikens mästare! Dock kan jag ana Peter Jihdes förtret till vår något oseriösa grupp.

Så vad har jag då lärt mig av denna kurs? Jo, mot slutet av dag två började jag inse att jag faktiskt trivts hur bra som helst dessa dagar, bland dessa herrar i åldern 30-35. Hur kan det komma sig, undrar ni kanske då? Ja, med min pågående åldersnoja så har jag känt mig väldigt ung i detta sällskap. Dessutom har jag fått upp hoppet för att killar visst kan vara roliga och på samma gång mogna. Ni behöver bara några fler år på er än vi tjejer.