Becks

Det är så enormt ljuvligt att vakna upp efter en hel natts djup sömn. Vaknade inte ens av postgubbarna utanför imorse, utan först när klockan ringde. Blev två snoozningar á nio minuter innan jag gick upp. Va nära att det blev en tredje, men man har väl disciplin..!

Hur som helst så var elektrikern hos mig i tisdags och satte upp mina två lampor, en i köket och en i vardagsrummet. Har man ingen händig man hemma, så får man helt enkelt hyra in en har jag insett. Jag har ju faktiskt lyckats olja in mina två bord helt själv, vilken prestation! Men det finns gränser för vad en 24-årig singeltjej i Stockholm klarar all by herself. Jag började faktiskt försöka lite med att hänga upp taklampan i köket själv... Det slutade med att proppen gick och det blev mörkt i hela lägenheten. Så då kände jag att detta med el är nog inte riktigt min grej... Nej, bättre att lämna över sånt till proffsen.

När elektrikern nästan var klar med båda lamporna frågar han om jag vill ha en dimmer i vardagsrummet! Mina ögon lyste upp och utan att jag behövde säga något, log han bara och sa: "Klart du ska ha en dimmer. Jag fixar det." Det är så det ska vara! Service på hög nivå!!

Ambitiös titel, jag vet. Men det är där jag är just nu. Mitt i livet, varken eller liksom. Mycket susar förbi mig i hög hastighet. Glädje, smärta, ovisshet och nyfikenhet. Men jag står ändå kvar i mitten av allt och jag står rätt stabilt. Äntligen har jag kanske accepterat allt och landat. Och det som känns så skönt är att jag vet att oavsett var jag befinner mig, i mitten eller om jag skulle falla ut mot sidorna så finns min grund där, alltid. Jag skulle tom vilja gå så långt som att säga att den är omöjlig att rubba. Det är inte så att fötterna är fastgjutna i betongen, nej dom liksom svävar på nåt sätt. Fria att pröva ny mark men att ändå alltid ha tryggheten runt om sig. För även om man skulle hamna på djupt vatten och göra en del misstag på vägen, så är det väl ändå det som är viktigast? Att man vet vad som finns där innerst inne hos sig själv, så hittar man också alltid tillbaks dit.

Tacksamhet. Det är något som översköljt mig mer och mer den senaste tiden. Att sluta haka upp sig och ha begär, utan istället glädjas åt det som finns runt omkring en. För det är mycket. Mycket som vi tar för givet och som långt ifrån alla har unnats. Det glömmer vi bort, alltför ofta. Fokus hamnar på fel saker utan att vi ens reflekterar eller reagerar på det. Fast jag vet inte, kanske är det jag som reflekterar för mycket. Men jag kan liksom inte nöja mig med att bara glida runt, med mål att suga ut så mycket som möjligt av det goda och sen vara nöjd med det. För sen tar det slut, eller? För mig måste det finnas något annat betydelsefullt, de saker som ger mer mening. När man hittar det kan man kanske också börja släppa oron och rädslan inför allt annat och istället ta energin till att vårda det som ligger en närmast hjärtat. Det som får just dig att må bra.

Jag blundar... och håller andan lite till. Ingen ordning på nånting längre, allt går i 180 och jag har liksom inte tid att stanna upp. I veckorna är det bara jobb, jobb, jobb och på helgen fest, fest, fest. Men när ska man hinna vila och få tillbaka krafterna då? Jag är trött nu. Men en liten solglimt, eller ganska stor egentligen, fick jag idag när jag träffade min dansk!  Denne man alltså! Alltid piketröja, ett par jeans och ett snyggt skärp. Manlig och så makalöst snygg! Tur man har sina små guldkorn i vardagen.

Inflyttningsfesten blev hur lyckad som helst! Jag fick celebert besök av inte mindre än 30 vänner som sjöng, dansade och festade loss! En grym kväll och livet på Åsen är nu officiellt invigt. Jag fullkomligt älskar min lägenhet! Kommer på mig själv med att gå runt och småpyssla hela tiden och nästan smeker väggarna med ett leende på läpparna. I helgen är planen att hinna köpa lite nya balkongmöbler också, så man kan sitta där ute och bli brun!!!