Becks

Jag mår bra! Det gör jag faktiskt! Och inte bara utanpå utan långt in i själen! För första gången, på snart tre år, känns det som jag äntligen är tillbaka. Snart iallafall, jag går åt rätt håll, mitt eget håll. Aldrig förr har mitt fokus varit så skarpt. Finns bara en väg och den är glasklar, just nu iallafall. Jag vet att det inte kommer vara så för evigt, för det finns det inget som gör. Men jag njuter av att må bra i nuet och oroar mig inte längre för det som kommer. Vad det än är så kommer jag klara av det, det är jag övertygad om. Jag tror jag helt enkelt har släppt taget lite.

Man väljer sitt eget fokus. Och man kan välja att fokusera på det dåliga, vilket jag ägnat mig åt alldeles för länge nu. Eller så kan man välja att fokusera på det positiva. Det är inte lätt, man får påminna sig själv hela tiden. Men det går och man mår faktiskt bättre av det. Jag skiter i jantelagen och jag skiter i om mina tankar är realistiska eller inte, så länge jag mår bra av det så är väl det huvudsaken. Det man verkligen tror på blir verklighet för en själv. Det är helt sjukt att man helt plötsligt bara kan se på saker med sån klarhet. Och det är en lättnad i mig att äntligen få göra det, efter tre års tid. Kanske är det sommarens alla händelser som fått mig till den insikten. Kanske är det sommaren som fått mig att må bra igen. Kanske är det sommaren som hjälpt mig. Jag tror det eller så är det något annat... Hur som helst så ska jag hålla kvar i känslan och försöka minnas den när hösten kommer. Minnas den när det blir mörkt ute och när jag sitter på Dubbel W på söndagarna med min BF.