Becks

Jag har nu lagt in den låten som min alarmsignal och vaknade till den i morse. Texten är en rätt bra sammanfattning av min sommar. Jag har verkligen spelat alla kort, finns inget ess kvar i rockärmen och egentligen inget mer att säga. Och visst har det dykt upp en famn eller två, som man trodde man hörde hemma hos. Det kändes bra och jag försökte spela efter reglerna. But I was a fool...

Det som gör mig lite arg på mig själv är att jag trodde att jag skulle bli starkare. Så har jag aldrig tänkt tidigare, och jag är glad att jag inser hur fel jag hade nu. Tyvärr har det gjort stängslet högre och väggen tjockare. Men samtidigt vill jag inte vara hur känslokall som helst. Och varför ska jag vara det? It's just not who I am. 

Jag vill ha det bästa, annars får det va och på väg hem från träningen igår kändes det så bra - mitt liv! Så varför ska jag klaga? Sen vet jag att dom där andra dagarna kommer. Dom där kalla, tomma och ensamma dagarna. När det ekar runt omkring mig. Det är då man saknar... men hur mycket jag än saknar vill jag inte spela efter reglerna längre. Det är svårt eftersom hur man än gör så är spelet ständigt igång. Ska man då hellre stå vid sidan om och titta på? Som om det vore roligare...

Så när man väl är med i spelet och kanske spelar utanför ramarna, sätter lite press på sin motståndare (som egentligen borde vara ens medspelare) eller om jakten plötsligt tar slut, då är det tack och hej och så går dom vidare. Utan att ens titta bakåt och kvar står man själv med hjärtat utanför kroppen, slagen av spelet.

"Du hittar inte kärleken, kärleken hittar dig". Om det stämmer finns det inte så mycket mer att göra. Och de senaste veckorna har det känts riktigt bra att kunna släppa det och för första gången fokusera på mig själv. Tror faktiskt aldrig att jag mått så här bra tidigare. Och jag menar det verkligen! Trodde inte jag hade "an other level" inom mig.  Kanske har den alltid funnits där fast undangömd från allt annat och jag har liksom inte velat se. Men helt plötsligt var den bara där. Jag bestämde mig för att se helt enkelt.

Så till den STORA frågan: Är jag då LYCKLIG? Har aldrig gillat det ordet, det är så ambitiöst på nåt sätt. Men det har iallafall tänts ett ljus i mitt hjärta och äntligen lyser det för mig.


I don't wanna talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play

I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense
Building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool
Playing by the rules

The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all
The loser has to fall
It's simple and it's plain
Why should I complain.

But tell me does she kiss
Like I used to kiss you?
Does it feel the same
When she calls your name?
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say
Rules must be obeyed

The judges will decide
The likes of me abide
Spectators of the show
Always staying low
The game is on again
A lover or a friend
A big thing or a small
The winner takes it all

I don't wanna talk
If it makes you feel sad
And I understand
You've come to shake my hand
I apologize
If it makes you feel bad
Seeing me so tense
No self-confidence
But you see
The winner takes it all
The winner takes it all......