Becks

Så är det då "bara" 5 dagar kvar till julafton. Varav 2,5 av dessa är arbetsdagar. Bara. Jag har funnit mig själv längta till julafton som ett litet barn i år. Inte för julklapparnas skull och inte heller för matens skull. Men för stämningen och snön som jag hoppats på. Men hoppet om snö börjar tyvärr försvinna nu. Men jag tror det kan bli en fin jul ändå, trots en arbetsmyra till syster och trots att vissa av de heliga tradionerna tycks försvinna, långsamt men säkert.

För varje år som går lyckas det hända tråkiga saker runt jul och har så gjort de fyra senaste åren. Så egentligen är inte julafton längre den fina dagen som den en gång var för mig. Förutom julaftons morgon förstås. Annars har det tyvärr blivit så, om jag ska vara ärlig, att det är rätt mycket tråkigheter som jag förknippar med julen. Men i år har jag lagt dessa åt sidan. Istället har jag gjort tiden inför jul till den mysigaste och mest stämningsfyllda någonsin. Efter mitt rätt stora "down" i november har det mesta i min tillvaro lyst upp. Det är ljusstakar, julstjärnor, julgran, julbak och så knäck förstås. (Tror det kan vara så att knäck är min största svaghet här i livet och i år lyckades jag, efter andra försöket, göra kanske den bästa knäcken någonsin.)

Det känns ändå som att december har varit en ganska fridfull tid, precis så som det ska vara. Kanske beror det på att jag lyckats definera lite mer vad det är jag vill och vad det är jag behöver i mitt liv. Man borde nog stanna upp lite oftare, känna efter och bara andas.