25 och det känns helt okej
Ja, det gör det faktiskt. Kan det vara så att åldersnojjan är borta nu?! Iallafall tills det är dags att fylla 26, men det är långt kvar till dess!
Återigen har man fått sig en läxa i livets hårda skola. Man slutar helt enkelt aldrig förvånas av hur människor i ens omgivning beter sig. Men det innebär inte att man inte blir lika besviken varje gång det händer, om inte mer. Just nu känns det bara som att man gång på gång får smällar i ansiktet, folk som trampar en på hjärtat och sen förväntas det bara att man ska resa sig upp igen. Folk som lever i sitt ego utan en tanke på någon annan. Utan konsekvenser, utan att behöva ta ansvar. Sen ska jag stå där och bara ta emot skiten och svälja. Jag ska inte känna eller reagera och framför allt inte konfrontera. Jag är ledsen, men jag köper inte det.
På samma gång blir jag oerhört tacksam och uppskattar mina riktiga vänner vid sånna här tillfällen. Det får en att inse vilka som verkligen bryr sig och vilka som betyder något. Dom som alltid finns där oavsett om klockan är mitt i natten eller sex på morgonen. Dom som klappar en på ryggen och håller om en när man är ledsen. Dom man får krypa upp i famnen hos och mysa framför tv:n. Dom som ger av sig själva direkt ifrån hjärtat. Dom som vågar vara ärliga och säga vad de tycker. Dom som kan sätta sig in och känna det någon annan känner.
Dom som gör mitt liv rikt.
Återigen har man fått sig en läxa i livets hårda skola. Man slutar helt enkelt aldrig förvånas av hur människor i ens omgivning beter sig. Men det innebär inte att man inte blir lika besviken varje gång det händer, om inte mer. Just nu känns det bara som att man gång på gång får smällar i ansiktet, folk som trampar en på hjärtat och sen förväntas det bara att man ska resa sig upp igen. Folk som lever i sitt ego utan en tanke på någon annan. Utan konsekvenser, utan att behöva ta ansvar. Sen ska jag stå där och bara ta emot skiten och svälja. Jag ska inte känna eller reagera och framför allt inte konfrontera. Jag är ledsen, men jag köper inte det.
På samma gång blir jag oerhört tacksam och uppskattar mina riktiga vänner vid sånna här tillfällen. Det får en att inse vilka som verkligen bryr sig och vilka som betyder något. Dom som alltid finns där oavsett om klockan är mitt i natten eller sex på morgonen. Dom som klappar en på ryggen och håller om en när man är ledsen. Dom man får krypa upp i famnen hos och mysa framför tv:n. Dom som ger av sig själva direkt ifrån hjärtat. Dom som vågar vara ärliga och säga vad de tycker. Dom som kan sätta sig in och känna det någon annan känner.
Dom som gör mitt liv rikt.
Kommentarer
Trackback