Att träna eller inte träna...
Så är det äntligen fredag! Sista dagen man måste vakna till veckarklockan för den här veckan. Alltid något. Igår blev det som planerat ett box-pass med syrran. Dock var det inte alls snygg-Petter som höll i det utan istället mesiga Bengt. Vem heter egentligen Bengt nu för tiden?!? Det är lika chockande som att folk år 2009 fortfarande säger "Tjingeling" när de avslutar ett samtal. Jo, det är sant!
Hur som helst, så var det ett helt okej pass, förutom att mesiga Bengt pratade så lågt så man hörde knappt vad han sa. När passet var klart skulle ett bodypump pass köra igång direkt efter. Jag skämtade med syrran att vi skulle gå på det med och vi skrattade högt. Vilket skämt! Men när vi närmade oss omklädningsrummet sa jag:
- Fast jag är i och för sig inte så trött... jag skulle nog kunna köra pumpen också.
- Hm... ja jag med, sa syrran.
- Ska vi?
- Vi kör!
Och det gjorde vi också. Första fem minuterarna ångrade jag mig rejält kan jag säga. Vad fan hade vi gett oss in på? Syrran stod snett bakom mig med armar som asplöv. Men instruktören var grym och smittade av sin energi på mig och jag lastade på vikter och körde järnet. Ända fram tills näst sista låten, som är axlar. Fy fan, säger jag bara! Först har man stått och slagit i 60minuter för att sen köra ännu mer axel- och armträning i ytterligare en timme. Jag har aldrig upplevt en sån smärta i HELA kroppen. Det var som att armarna hängde som två snören och varenda cell i mig ömmade efteråt. Vi hade bestämt oss för att äta sushi sen som belöning. Inte så lyckat att äta med pinnar med våra darrande händer kan jag säga. När vi ätit klart var det en pärs att bara resa sig upp från stolen. Väl hemma, slängde jag mig i soffan i mörkret och bara låg där i säkert 20 minuter. Det gick inte att röra sig.
Hur som helst, så var det ett helt okej pass, förutom att mesiga Bengt pratade så lågt så man hörde knappt vad han sa. När passet var klart skulle ett bodypump pass köra igång direkt efter. Jag skämtade med syrran att vi skulle gå på det med och vi skrattade högt. Vilket skämt! Men när vi närmade oss omklädningsrummet sa jag:
- Fast jag är i och för sig inte så trött... jag skulle nog kunna köra pumpen också.
- Hm... ja jag med, sa syrran.
- Ska vi?
- Vi kör!
Och det gjorde vi också. Första fem minuterarna ångrade jag mig rejält kan jag säga. Vad fan hade vi gett oss in på? Syrran stod snett bakom mig med armar som asplöv. Men instruktören var grym och smittade av sin energi på mig och jag lastade på vikter och körde järnet. Ända fram tills näst sista låten, som är axlar. Fy fan, säger jag bara! Först har man stått och slagit i 60minuter för att sen köra ännu mer axel- och armträning i ytterligare en timme. Jag har aldrig upplevt en sån smärta i HELA kroppen. Det var som att armarna hängde som två snören och varenda cell i mig ömmade efteråt. Vi hade bestämt oss för att äta sushi sen som belöning. Inte så lyckat att äta med pinnar med våra darrande händer kan jag säga. När vi ätit klart var det en pärs att bara resa sig upp från stolen. Väl hemma, slängde jag mig i soffan i mörkret och bara låg där i säkert 20 minuter. Det gick inte att röra sig.
Kommentarer
Trackback