Becks

Jag har inte riktigt bestämt mig om jag är för eller emot... World class nya schema för våren är klart. It is not good. Pissiga tider, förutom måndagar då snygg-Petter kör bodypump. Men på det stora hela hade det varit bättre om det gamla fina höstschemat hade fått fortsätta. Hur ska detta gå?

Helgen har varit såååå jäkla bra! Blev lite orolig i fredags, då jag va på kanske det bästa party-humöret någonsin, att allt bara skulle skita sig. Men det gjorde det inte! För en gångs skull levde allt upp till mina förväntningar. Och mina förväntningar är alltid av hög kvalité, på ont och gott. Mest på ont tror jag tyvärr. Men i fredags var allt gott! Drinkarna, samtalen, maten, sällskapet och dansen! Jag skulle tom vilja gå så långt som att kalla det för en PERFEKT KVÄLL. J ställde frågorna och jag försökte ge svaren. Hon planterade en del nya frön som skulle visa sig få gro och blomma upp när söndagen kom.

Jag har kommit underfund med en del saker denna helgen. En helg som hade allt! Mycket har fått falla på plats i lagom tempo och det känns så skönt.  När söndagsmorgonen kom gick jag upp och lade mig i soffan med täcket omkring mig och tittade på The Holiday för kanske tionde gången. Jag älskar den filmen och jag gråter på olika ställen varje gång jag ser den! Men det är också många leenden! Det var en bra start på dagen.

Sen satte jag på cd-skivan jag fått av söta J och tog fram massa gamla foton. Det var kort från resor jag gjort i mina ungdomsdagar, studenten, fester och gamla vänner och pojkvänner. Ibland blir man förundrad över hur saker lyckas dyka upp vid precis rätt tillfälle. Mitt bland alla foton låg nämligen en del texter. Jag skriver inte dagbok längre, men ibland behöver jag skriva av mig lite och detta va texter jag skrivit i slutet på 2004.

Jag blev chockad när jag läste dem. Chockad men samtidigt föll allt på plats och det var som att en lättnadens suck lade sig över mig och som att jag för första gången fick allt bekräftat och kunde acceptera. J:s påståenden från fredagen dök upp i huvudet igen, det var så skönt att hon lyckats öppna nya dörrar för mig. Man kan vara så övertygad om saker när man är där, mitt uppe i dem, men hur vet man egentligen att det man känner är äkta? Det är så lätt att blanda ihop sina känslor och missta dem från varandra. Först i efterhand kan man se det för vad det verkligen var.

2005 är ett år som jag gärna skulle velat vara utan. Eller iallafall kunna spola tillbaka så jag kunde leva om det på ett annat sätt. Gör om, gör rätt liksom. Vet inte ens om jag tycker att erfarenheterna ifrån det året är värda att ha. Tidigare har jag varit rätt snabb med att lägga locket på när känslan plötsligt dyker upp. Inte så smart, jag vet. I helgen lät jag allt komma upp till ytan igen för att försöka förstå och kunna förlåta. Och först nu, 4 år senare, kan jag se på det från ett mer distanserat perspektiv. Nu känns det faktiskt som att såren inte längre blöder. Samtidigt finns ärren kvar där och jag vet hur lätt det är att riva upp sårskorpan, men kanske kan jag nu hantera det lite bättre nästa gång och sätta dit det rätta plåstret.

Förändringar... de är nog rätt kul ändå. Inte alltid för stunden, när de först kommer som en chock. Ibland tar det tid att anpassa sig till dem. Men fan va kul livet är när man känner att man kommit ett steg längre i sökandet, meningen och mysteriet med just SITT liv. När frågetecken blir utropstecken.