Becks

Idag är jag trött. Trött på det mesta, allt och alla. Känns lite som man jobbar i motvind just i detta nu. Mycket från det förflutna som nu kommer upp och det är väl ofrånkomligt antar jag. Det svåra är bara att jag inte vet hur jag ska agera och hantera det. Det är svårt att ta på, svårt att hitta kärnan till problemet och jag önskar jag kunde säga vad det är jag behöver. Är rädd för att hamna i samma onda cirkel igen. Men det blir nog bra.

Kraven på mig själv har höjts upp till skyarna nu och det är riktigt, riktigt jobbigt. Svårt att tycka om sig själv när kraven är så höga att man aldrig blir nöjd. Vill ju verkligen inte vara en dålig människa på något sätt och det är jag kanske inte heller, men jag nedvärderar det som är bra i mig tills jag nästan inte kan se det längre. Så lätt att sätta krav på sig själv, men inte på andra. Men det blir nog bra.

Finns ett ställe på Rörstrandsgatan som heter Paus. Jag tror det är det jag behöver, en paus. Och som alltid i stunder som dessa längtar jag hem... Hem till Daddy och där alla krav försvinner så fort jag kliver innanför dörren. Där jag bara får vara Rebecka. Det blir bra.