Kortleken
Måste nog till apoteket och köpa hostmedicin idag. Inte ens roligt! Orka vara sjuk. Nej. Lägenheten kokar på nätterna, kravlar mig yrvaket upp ur min sömn för att öppna balkongdörren. En halvtimme senare fryser jag. Tacksamt. Men det värsta av allt är att Lövgren lämnat landslaget... Det gör ont.
Såg kanske världens mest deprimerande film igår. Det sjuka är att jag typ tyckte den va bra... hur ska man tolka det?! Handlade om en 30-årig kvinna som jobbade på ett varuhus, gift sen 8år tillbaka med en man som rökte på var och varannan dag. Hennes liv tycktes inte ha någon mening, t.o.m på sättet hon gick kunde man se att hon inte hade minsta livsgnista kvar. Tanken slog mig: "Tänk om det är jag om 7år..." Kanske var felet med kvinnan i filmen att hon nöjde sig med för lite. Kanske ska man aldrig vara helt nöjd. Eller är det så att vi har för höga förväntningar på livet? Hoppas vi på för mycket?
Jag är sån person som alltid hoppas in i det sista. Även när förutsättningarna är praktiskt taget obefintliga, så hoppas jag. När handbollslandslaget ligger under med 2mål i OS final mot Ryssland och 30sekunder återstår hoppas jag fortfarande. Kanske är det likadant med livet. Man hoppas på vinster hela tiden, men ju äldre man blir, ju högre blir våra krav och desto svårare tycks det bli att vinna. Man inser mer och mer hur liten man är på jorden. Drar man nitlotten för många gånger finns risken att hoppet försvinner och därmed också livsgnistan.
Föreställ dig att livet består av en kortlek, 52 kort samt 3 jokrar. De fyra essen är höjdpunkterna i ditt liv. Tvåorna står för de jobbiga perioderna. Från att du föds till att du dör kommer du samla på dig samtliga 55 kort. Men du kan inte själv välja i vilken ordning du får korten och du kan heller inte plocka bort nåt. Alla korten måste vara med och alla har vi vår egen kortföljd. Ju fler kort du samlar på dig desto lättare kan du sen använda dem. När du råkar ut för en tvåa gäller det att plocka fram ett triumfkort och ibland lyckas man få till en stege eller triss. Men sen kommer perioder när man bara får 5:or, 6:o och 7:or. Förhoppningsvis har man då ett par damer och kungar att tänka tillbaka på och minnas.
Såg kanske världens mest deprimerande film igår. Det sjuka är att jag typ tyckte den va bra... hur ska man tolka det?! Handlade om en 30-årig kvinna som jobbade på ett varuhus, gift sen 8år tillbaka med en man som rökte på var och varannan dag. Hennes liv tycktes inte ha någon mening, t.o.m på sättet hon gick kunde man se att hon inte hade minsta livsgnista kvar. Tanken slog mig: "Tänk om det är jag om 7år..." Kanske var felet med kvinnan i filmen att hon nöjde sig med för lite. Kanske ska man aldrig vara helt nöjd. Eller är det så att vi har för höga förväntningar på livet? Hoppas vi på för mycket?
Jag är sån person som alltid hoppas in i det sista. Även när förutsättningarna är praktiskt taget obefintliga, så hoppas jag. När handbollslandslaget ligger under med 2mål i OS final mot Ryssland och 30sekunder återstår hoppas jag fortfarande. Kanske är det likadant med livet. Man hoppas på vinster hela tiden, men ju äldre man blir, ju högre blir våra krav och desto svårare tycks det bli att vinna. Man inser mer och mer hur liten man är på jorden. Drar man nitlotten för många gånger finns risken att hoppet försvinner och därmed också livsgnistan.
Föreställ dig att livet består av en kortlek, 52 kort samt 3 jokrar. De fyra essen är höjdpunkterna i ditt liv. Tvåorna står för de jobbiga perioderna. Från att du föds till att du dör kommer du samla på dig samtliga 55 kort. Men du kan inte själv välja i vilken ordning du får korten och du kan heller inte plocka bort nåt. Alla korten måste vara med och alla har vi vår egen kortföljd. Ju fler kort du samlar på dig desto lättare kan du sen använda dem. När du råkar ut för en tvåa gäller det att plocka fram ett triumfkort och ibland lyckas man få till en stege eller triss. Men sen kommer perioder när man bara får 5:or, 6:o och 7:or. Förhoppningsvis har man då ett par damer och kungar att tänka tillbaka på och minnas.
Kommentarer
Trackback