Lost girl

De gråa molnen hänger som ett draperi över Göteborg. Staden är mörk, min själ är vilsen. De ljusdekorerade träden på Liseberg är det enda som lyser upp just nu. Allt känns så dystert, längtar efter att få sitta i min lägenhet och mysa i mitt fina julpynt med en kopp glögg i handen. Vägrar gå upp på mitt hotellrum, strosar istället runt i regnet som en förvirrad nollåtta. Jag hör inte hemma här, det spelar ingen roll hur goa gubbarna är och hur charmigt dom än må prata. Jag vill hem till den dryga stockholmskan med de stroppiga i:na.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback