Väggen nästa?
Orden "Jag orkar inte" har nog sagt så där en miljon gånger detta år. Jag är rädd för att vakna upp med en fet bula i huvudet från smällen i väggen och inte kunna röra mig. Jag är rädd för att vakna upp om tre år och vara helt utbränd. Så känns det just nu. Jag sitter på jobbet och dricker mitt morgonkaffe för att överhuvudtaget kunna orka med dagen. Jag äter mina Losec piller med jämna mellanrum, magen har gjort sig påmind allt oftare den senaste tiden. Men vem bryr sig? Egentligen. Stressfaktorn i mitt liv är just nu i 180. Det går inte en dag utan att stressen finns där. Man ska hinna med julklapparna, hinna till lunchdaten, fixa julkorten, skynda till träningen, julpynta, köpa gran och jobba över var och varannan dag. Hur länge till ska jag orka? Men jag vill ju så mycket. Jag vill hinna med julklapparna, jag vill hinna till den där lunchdaten, jag vill fixa julkorten och jag vill hinna med allt jobb. Men detta kommer leda till att jag kommer falla ihop som ett lik på julafton. Det är först när man andas ut som smällen kommer. Så länge man håller tempot uppe så kör man på, men sen när man väl sätter sig ner och vilar då får kroppen en chans att säga ifrån. Grejen är den att det har den redan gjort, jag ser ju tecknen hela tiden men jag ignorerar och kör på ändå. För jag måste. Ingen vet hur jag egentligen mår, för jag säger inget. Vill inte ha något medlidande. Ingen förstår mig ändå, det räcker med att jag själv vet. Jag älskar mitt jobb just nu, så mycket att jag lägger ner hela min själ i det och tar på mig alleles för mycket. Kan inte säga ifrån, vill inte säga ifrån, vill klara allt själv. Känner mig misslyckad annars. Jobbet och träningen har haft högsta prioritet den senaste tiden. Utan träningen hade jag aldrig orkat. Mina vänner blir lidande för att jag mår dåligt och inte orkar hålla leendet uppe. Dansen gick jag inte heller på de sista gångerna. Jag har inga krafter kvar till det som verkligen är roligt längre. Måste sakta ner tempot i mitt liv. Men hur gör man det, någon som vet? Nu är det en dag kvar på denna arbetsvecka, sen ska jag åka hem till min familj och där vill jag vila i pappas trygga famn hela julen. Jag orkar inte mer.