Becks

Så har det hänt igen... varenda gång när jag känner att livet är på väg uppför trampar jag rakt ner i ett svart hål och faller. Jag är för f-n en kula i ett fucking flipperspel. Orka. Nej. Kanske är det inte meningen att jag ska få känna lycka. Detta överskattade ord borde strykas från ordlistan. Det finns inget som är lycka. Känns som det enda jag gör nu för tiden är att lägga pussel. Men bitarna ändrar ständigt karaktär och det verkar som att pusslet aldrig kommer bli färdiglagt.

Men på fredag tar jag paus från allt pussel och spel och flyr till Skåneland. Min älskade mormor, min personliga rådgivare. Kanske den klokaste någonsin. Hon kommer lösa allt för mig, låta mig gråta ut i hennes varma famn, lyssna på allt jag har att säga och få mig att må bra igen. Hon kommer trösta, hon kommer stärka mig som ingen annan kan. Jag längtar.