Becks

För några dagar sen fick jag veta att min kära farmor ligger på sjukhus... och måste antagligen opereras. Känns så himla jobbigt att jag bara förnekar det hela tiden, vill inte tänka på vad som kan hända henne. Och i natt hade jag en så hemsk dröm om allt detta och det värsta i drömmen var att folk försökte få henne att tappa livsgnistan och sluta kämpa, de ville att hon skulle ge upp. Nu vet jag ju att så är det inte alls, alla har verkligen tagit hand om farmor sen farfar gick bort. Men när man vaknar från sådana drömmar är det inte alls kul att bo själv, ingen man kan väcka och som kan lugna ner mig lite.

Hörde på radion för ett par veckor sen att man ska ta mardrömmar på allvar, särskilt om de återkommer, för de är en sorts försvarsmekanism som kroppen har och visar att man kanske inte mår så bra. Så idag ska jag försöka ringa farmor och se hur hon mår, det värsta är att jag börjar nästan gråta bara jag tänker på henne där alldels ensam i sin sjukhussäng. Igår hade läkarna fått trösta henne, för hon var rädd att de skulle skicka hem henne, vilket hon inte vill för hon tror inte att hon kan klara sig själv. Önskar jag kunde vara där! Lilla underbara farmor, hoppas du snart blir bra!