Hösten
Sista oktober idag, men novembervädret är redan här. Tog cykeln till jobbet i morse, optimisten i mig trodde inte jag skulle bli så blöt. Det blev jag. Strumporna är fortfarande inte helt torra, nu sitter jag med en varm kopp kaffe framför mig. Det är tyst på kontoret än så länge, telefonen har inte börjat ringa, jag känner mig lite som "Pelle ensam i världen" om ni läste den boken när ni var små. Den handlar om Pelle som en dag vaknar upp och märker att han är alldeles ensam, var han än går någonstans så har alla människor försvunnit. Pelle inser snabbt en massa fördelar, han går till godisaffären och äter hur mycket godis som helst, han behöver ju inte betala nu när han är ensam i världen. Allt som finns på jorden är nu hans. Men efter ett par dagar inser han att det inte är så roligt att vara alldeles själv. Det finns ingen att leka med på lekplatsen, ingen som kör bussarna och ingen som visar biofilmer. Då vaknar Pelle upp och inser att allt varit en dröm.
Ibland är det rätt skönt att vara Pelle för en dag. Isolera sig från omvärlden, stänga av mobilen, rulla ner persiennerna och krypa ner under täcket. November har en förmåga att ha ganska många sådana dagar när man bara vill försvinna bort. Det gråa diset som ständigt hänger i luften och aldrig tycks försvinna. Himlen är som ett vattenfall och man undrar om det nånsin kommer sluta regna. Träden är som spinkiga hollywood stjärnor, bara skelettet är kvar. Människorna tycks förändrade, deras kroppar är täckta med lager av kläder, deras hud är inte längre gyllenbrun, näsorna är röda, fingrarna som ispinnar och livsgnistan i deras ögon ser ut att ha försvunnit.
Vi människor verkar ha en förmåga att glömma saker snabbt. Så fort hösten och vintern har passerat raderas det ur minnet. Så när årstiden infinner sig nästa år blir vi lika förvånade över hur kall, grå, mörk och regnig den verkligen kan vara. Det fungerar som en försvarsmekanism, för annars skulle vi aldrig stå ut. Men vad vi också glömmer är dom fina dagarna som när de första flingorna dalar ner, ljudet av knarrande snö under fötterna och när man vaknar på morgonen och bländas av solens reflektion i det vita snötäcket. Eller känslan i kroppen när man varit i skidbacken en hel dag och får komma in i värmen och njuta av varm choklad. Ni ska se att innan vi vet ordet av kommer vi vakna upp och inse att det är vår igen och människorna börjar sakta tina upp.