Becks

Söndagar är numera en av mina favoritdagar på veckan. Jag vet, jag har ju hatat söndagar en gång i tiden pga ångesten från det man gjort kvällen innan, ångest inför en ny arbetsvecka, ångest för allt man inte hunnit med och ångest för allt man borde gjort. Men nu har jag fått en ny syn på denna dag, mitt liv har förändrats. Nu är söndagen nästan den bästa av alla veckans dagar. Söndagen ställer inga krav, inga förväntningar, man har tillåtelse att inte göra någonting. Bara slappa och ta dan som den kommer. En typisk söndag för mig har tidigare kunnat se ut såhär:

Vaknar, ligger kvar i sängen ett tag, gör ett försök till att gå upp, ligger istället kvar en stund till, kollar på TV, är till sist så hungrig så jag ät tvungen att masa mig upp ur sängen. Går ut i köket, sätter på kaffet, tar en macka och transporterar mig sen fortast möjligt vidare till soffan. Sittligger där ett tag i morgonrocken, ringer Erika och pratar igenom gårdagen (vad hände egentligen?!?), tänker att jag borde ta tag i dagen, somnar istället om i soffan, vaknar igen av att jag är hungrig, går ner och köper en pizza, sätter mig framför TV:n igen och glufsar i mig. Klockan börjar närma sig fyra, det är då den börjar komma: ångesten. Tänker att nu har typ hela dan gått och jag har inte gjort nånting förutom att smälla i mig massa kalorier. Så fortsätter tankarna flöda, ångesten växer och växer och jag börjar undra vad meningen med livet egentligen är. Går till sist och lägger mig i sängen, dagen är över.

Men numera ser en typisk söndag mer ut såhär:

Vaknar, ligger kvar i sängen ett tag och njuter av att jag är ledig och en hel dag ligger blank framför mig. Käkar lite frukost, ringer Erika och pratar igenom gårdagen (vad hände egentligen?!?), vi bestämmer att vi ska gå och kolla på antingen Aspuddens eller Mälarhöjdens match beroende på vem av dem som spelar. Ringer Patrik, vi träffas upp och går en bakispromenad i Sätra, sätter oss på vår äng och har vårt ärlighetssnack. Senare på dagen träffar vi upp resten av elitens elit, åker och kollar på matchen, käkar lunch/middag tillsammans allihopa, åker sen hem till någon av oss och spenderar resten av eftermiddagen och kvällen där. Tänker att det får inte bli så sent innan man kommer hem eftersom jobbet börjar nästa dag. Men det slutar ändå alltid med att klockan hinner passera midnatt innan jag stiger in genom dörren till min lägenhet. 

Nu sitter jag här som vanligt på måndagen, trött och seg. Undrar när jag ska få sova och vila upp mig. Hinner ju inte med det varken på vardagarna eller helgerna. Men vet ni vad? Det är sååå värt det!!!