Becks

Fasen va livet känns bra nu! Den här veckan har varit helt fantastiskt bra och jag njuter ända ut i fingerspetsarna av att bara vara, att leva. Löjligt kanske?! Men "fett me nice" som Joppe och Noppe skulle sagt. Energin bubblar i mig och även om allt kanske inte är perfekt så är jag jäkligt nöjd med hur livet ser ut just nu. Hösten verkar ju ha kommit till stan också och jag märker hur jag riktigt går och andas in den friska, lite kyliga luften. Ny luft, ny start... jag ser fram emot hösten faktiskt. Härliga promenader bland löven på marken, sitta och mysa i soffan med en filt och gå på bio i mörkret.

Sju veckor kvar nu... sju veckor, sen får jag min fina titel: Diplomerad Redovisningskonsult. Jag kan inte riktigt fatta det... 2,5 år har gått sen jag började och det har fasen gått asfort! Sen när tentan är klar ska jag bara ägna mig åt mitt boende och ett nytt bostadsköp har jag tänkt. Behöver för övrigt även köpa en ny eltandborste. Den jag har nu har ju fått spasmer. Varje morgon när jag står i badrummet och känner mig färdig med min borstning vägrar den sluta. Jag trycker på off knappen om och om igen, men den bara brummar vidare. Så där står jag som ett fån, stressad för att hinna med t-banan, och trycker och trycker så tummarna blir blåa. Samma ritual varje morgon tills jag till slut vinner kampen med våld... Herre gud, hade grannarna sett en hade de ju trott man va dum i huvet. Som sagt, dags att köpa en ny tror jag.

Sen har vi ju detta med min häl som vägrar sluta göra ont. Så en en gång traskade jag iväg till ortopeden i tisdags för att förhoppningsvis bli botad. Det är ju lite ironiskt att jag som har fotfobi ska behöva drabbas av problem med fötterna hela tiden... Det första jag får göra när jag stiger in hos doktorn är att ta av mig skor och strumpor och kavla upp jeansen till knäna. Jag blir tillsagd att gå fram och tillbaka, stå på tå, gå på hälarna osv. Sen ska han naturligtvis klämma och känna en massa innan han till slut ger mig min dom: HÄLSPORRE. Va fan e d?!? Seriöst, vilket jävla namn. Jaja, det var bara att svälja och ta emot beskedet tillsammans med ett träningsprogram. Japp, du hörde rätt! Jag ska nu utföra ett antal fotövningar, inte en gång om dan utan 5ggr per dag! Kul... att behöva ägna tid åt sånt man har fobi för. Men det är väl bara att gilla läget. Så nu står jag där hemma i lägenheten på mornar och kvällar, på tå och på stolar, böjer och sträcker, fram och tillbaka. Som sagt, det är ju tur att ingen ser mig... vad skulle grannarna tro?