Smile for the camera
Så kliver jag in i kurslokalen på Norra Latin 08.30 (fick gå upp 06.50 i morse! Skittidigt ju!) och vad får man veta?! Jo, då kommer det en fotograf från Dalarna som ska fotografera oss hela dagen till den nya kurskatalogen och hemsidan och allt vad det nu va. Jaha, ok tänkte jag, man smälter ju in i mängden (vi är ändå över 30 pers) så det är nog ingen fara. Jo visst, tjena! På fikapausen är det närbilder som gäller! Så han trycker upp den feta Canon kameran, värd 150 lakan, i nyllet på mig och håller upp nån himla grej som ska reflektera ljuset bättre. Och detta händer mitt i ljushallen, helt oförberett, när alla tittar på! Där sitter jag och dricker mitt kaffe och tuggar på mitt äpple i godan ro liksom och så blir man utsatt för detta! "Kan du inte ta en stor tugga på äpplet medan jag tar en bild?" säger fotografen med sin breda dialekt. NEJ VERKLIGEN INTE! säger jag. Hur snygg e man på en skala när man äter äpple liksom? Men han ger sig inte, jag kan varken äta eller dricka mitt kaffe i fred. Som tur är ger han sig på Veronica sen istället och henne hänger han sen efter hela dan!
Sen när dagen äntligen är slut, ger jag mig av mot träningen. Kommer dit rätt laddad och kör mitt styrkepass i nån timme, men när jag sen är på väg därifrån inser jag mitt misstag! Mitt val av skor som jag gjorde i morse va inte det smartaste direkt. Svarta, högklackade stövlar. Dessa har jag gått runt i hela dan och när man sen varit och tränat och benen är som spagetti är det inte sånna skor man vill sätta på sig kan jag säga... Ajaj, orkade knappt lyfta på fötterna så klackarna slog i marken stup i kvarten. Lyckades iallafall vingla mig hemåt till slut.
Imorgon ska jag i väg till frissan och bli vacker förhoppningsvis. Kanske sista gången jag blir klippt av världens bästa frisör... hon ska sluta nämligen, men jag hoppas jag ska kunna luska ur henne lite info om var hon ska ta vägen. Annars är det panik. Hatar att gå till nya frisörer, det är det värsta jag vet. Där sitter man, helt utlämnad, känner sig helt naken och har ingen kontroll över vad som håller på att ske med sin kalufs. Men imorgon ska det nog gå bra.
Sen när dagen äntligen är slut, ger jag mig av mot träningen. Kommer dit rätt laddad och kör mitt styrkepass i nån timme, men när jag sen är på väg därifrån inser jag mitt misstag! Mitt val av skor som jag gjorde i morse va inte det smartaste direkt. Svarta, högklackade stövlar. Dessa har jag gått runt i hela dan och när man sen varit och tränat och benen är som spagetti är det inte sånna skor man vill sätta på sig kan jag säga... Ajaj, orkade knappt lyfta på fötterna så klackarna slog i marken stup i kvarten. Lyckades iallafall vingla mig hemåt till slut.
Imorgon ska jag i väg till frissan och bli vacker förhoppningsvis. Kanske sista gången jag blir klippt av världens bästa frisör... hon ska sluta nämligen, men jag hoppas jag ska kunna luska ur henne lite info om var hon ska ta vägen. Annars är det panik. Hatar att gå till nya frisörer, det är det värsta jag vet. Där sitter man, helt utlämnad, känner sig helt naken och har ingen kontroll över vad som håller på att ske med sin kalufs. Men imorgon ska det nog gå bra.
Kommentarer
Trackback