Becks

Jag har varit med om de två värsta dygnen i mitt liv. All by myself dessutom. Ingen som funnits i min närhet att ta hand om mig. Halsfluss kan fasen va en "nära-döden-upplevelse" om man inte får penicillin i rättan tid. Jag har vaknat om nätterna av känslan att någon stoppar knivar i halsen på mig och levt på vatten och soppa hela helgen. Dessutom tvingat mig att plugga eftersom tentan måste göras, oavsett om jag är sjuk eller inte. När man sen vaknar om mornarna av ett helt underbart vårväder som hånskrattar åt mig, vill man bara gråta. Det här med att vara sjuk är inte min grej. Jag är för social för det, min kropp vill röra på sig, inte ligga i soffan hela dagarna, till slut klättrar jag på väggarna där hemma. Men nu är snart denna helveteshelg över, hade ju tänkt fira den avklarade tentan nästa helg med någon form av alkoholhaltigdryck, men detta sätter ju penicillinet stop för. Idag var första dagen jag vaknade och kände mig hyfsat pigg. Jag börjar sakta men säkert återhämta mig. Det finns ingen skönare känsla än att bli frisk när man varit som ett förlamat kolli i två långa dygn. Det är nästan som att man föds på nytt, livet kommer tillbaka och man njuter av allt så mycket mer! Ikväll ska jag försöka få i mig något annat än bara soppa, bara en sån sak som att få tugga igen ser jag fram emot!