Becks

I måndags förmiddag steg jag in i den stora byggnaden på Mäster Samuelsgatan. Kurslokalerna där inne var fräscha, moderna och stilrena men detta hjälpte inte mig. Jag var inte alls på humör för att vara social bland massa främlingar. När jag väl hittat rummet där jag skulle vara kommer två herrar i 30 års åldern fram och hälsar med kraftfulla handslag och hälsar mig välkommen. Jag får snabbt information om att det finns kaffe att tillgå ute i korridoren så jag går ut och förser mig med en kopp direkt. Sen är det dags att börja. Första intrycket av kursledaren: En skåning som påminner om en blandning av Peter Jihde och Patrik Ekwall. Detta sitter jag sen och tänker på i minst en kvart, jag kan inte sluta! Ju mer tiden går desto fler likheter ser jag hos mannen som står framför mig och Peter Jihde. Så småningom kan jag till slut släppa tanken och börjar istället fokusera på de 13 personer som sitter runt omkring mig.

"Lönsamma kundrelationer" är rubriken på kursen som ska pågå i två dagar. Jag är naturligtvis yngst i "gänget" och kvinnorna är underrepresenterade. När det blir dags att presentera oss är jag nummer två ut i startfältet. Jag väljer medvetet att inte avslöja min ålder, detta för att minska risken att bli kallad "lilla gumman" osv. Längst ut sitter en "farbror" klädd i brunorangea manchesterbyxor och roströd ylleväst. Arild heter han och det säger väl allt. Jag behöver nog inte förklara honom mer ingående än så, alla era fördomar som ni nu har framför er, uppfyller han och lite till. Sen har vi en kille som naturligtvis ska urskilja sig frän mängden genom att stå upp när han presenterar sig. En pratkvarn av dess like! Puh, hur ska jag orka med denna dag, tänker jag. En annan av de manliga deltagarna säger när han ska svara på frågan var han trivs bäst: "Hemma hos min familj". En annan låter oss veta att han vill bli världens bästa pappa. Jag ler för mig själv och tänker: vilka härliga, mogna män jag hamnat bland. Sakta men säkert börjar jag bli på bättre humör och känner att detta kanske kommer bli rätt bra ändå.

Dagen flyter sen på och vi blir indelade i grupper. Jag placeras ihop med "familjepappan" och en officer från försvaret, som är en exakt kopia av Hoa Hoa Dahlgren. Det ska senare visas sig att vi blir den "oseriösa" gruppen. Familjepappan är nämligen en av de roligaste människorna jag träffat! Vi klaffar direkt! Vi skrattar åt exakt samma saker, har likadan humor och förmåga att se det roliga i saker och när vi väl börjat skratta kan vi inte sluta. Arild visar sig vara i choklad branschen och vill givetvis att vi ska ha en liten chokladprovning. Detta säger ingen nej till och gubben med yllevästen tar över rollen som lärare. Han börjar rita kakaobönor på tavlan, berättar att choklad består, förutom kakao av råsocker och att kakao heter  "cacao" på engelska. Ja, för det visste man ju inte...

Vi får två små bitar att smaka på och detta ska göras på ett speciellt sätt. Först ska man lyssna. Ja ni läst rätt, lyssna. Arild är en märklig man. Jag och familjepappan småfnissar lite när alla i gruppen håller upp chokladen vid örat. Sen ska man lägga chokladen på tungan och låta den smälta. "Vad smakar ni för något?" frågar Arild. Då säger en av kvinnorna i gruppen: "Ja, jag smakar väldigt mycket av den här kakaon." Detta följs av ett gapflabb från mig och familjepappan! Haha, choklad som smakar kakao - helt otroligt! "Vad smakar ni mer för något" undrar den orangea gubben framme vid tavlan. "Kan inte du svara: Råsocker" viskar familjepappan till mig och vi får båda ytterligare ett skrattanfall. Så här fortsätter dagen. Jag, familjepappan och Hoa Hoa - komikens mästare! Dock kan jag ana Peter Jihdes förtret till vår något oseriösa grupp.

Så vad har jag då lärt mig av denna kurs? Jo, mot slutet av dag två började jag inse att jag faktiskt trivts hur bra som helst dessa dagar, bland dessa herrar i åldern 30-35. Hur kan det komma sig, undrar ni kanske då? Ja, med min pågående åldersnoja så har jag känt mig väldigt ung i detta sällskap. Dessutom har jag fått upp hoppet för att killar visst kan vara roliga och på samma gång mogna. Ni behöver bara några fler år på er än vi tjejer.