Tant utan rynkor?
Jaha, så börjar man bli sjuk... ont i halsen som fasen. Har inte tid med detta! Fick en whiskey av Andreas igår som han påstod skulle hjälpa. Jag gurglade och svalde men det smakade bara skit och hjälpte inte ett dugg! Börjar tro att han försöker lura mig...
Idag har tanten i mig beställt ny tid för att fixa nya fotinlägg. Det är ingen kul grej att ta upp telefonluren och höra sig själv säga: "Hej jag skulle vilja beställa tid för att göra nya fotinlägg". I alla fall inte när man inte ens fyllt 25. Men jaja, jag har lärt mig acceptera det... eller kanske inte. Hur som helst, jag kan numera promenera som vanligt utan att det gör ont och det är väl det som är huvudsaken. Sen borde jag ju också beställa tid hos optikern, men det lär nog dröja innan jag tar tag i det.
Tänk när man va liten va bra man hade det då. Det enda man behövde tänka på då var att gå till tandläkaren nån gång om året och möjligtvis till skolsyster för att få nån spruta eller ett litet plåster nån enstaka gång. Vad har hänt sen dess liksom? Massa nya institutioner har tillkommit i ens liv. Ortoped, gynekolog, optiker, naprapat och allt vad det heter. För tio år sen visste man fasen inte ens vad orden betydde. Jaja, så länge man inte har några rynkor och gråa hår får man väl vara glad antar jag. Hörde nån på radio som sa att 35 var den bästa åldern. Får väl försöka se fram emot det då.
Jag och Erika diskuterade härom dagen att livet var så härligt enkelt när man var liten. Vi minns när våren kom och man började va ute på gården mer och lekte med grannarna. Sen ropade mamma in en när middagen var serverad och sen sprang man ut igen. Utan ens en tanke på att det nu stod ett berg med disk i köket. Det behövde man inte bry sig om. Man sprang bara glatt ut och hade roligt tills det blev mörk då mamma återigen ropade in en. Både jag och Erika insåg att vi inte visste hur bra vi hade det då och att man därför inte njöt av det simpla liv man levde fullt ut. Då tänkte man bara på att man ville bli vuxen och allt man kunde göra om man fick "bestämma själv". Undrar om man kommer tänka likadant om ytterligare 15år när man kanske sitter där med volvo, villa och vovve. Om man då kommer tycka att livet som 25 åring, va helt underbart med den frihet man hade då. Varje period i ens liv tycks har sin egen charm, så kanske ska man passa på att njuta av den och lära sig uppskatta den medan den varar.
Idag har tanten i mig beställt ny tid för att fixa nya fotinlägg. Det är ingen kul grej att ta upp telefonluren och höra sig själv säga: "Hej jag skulle vilja beställa tid för att göra nya fotinlägg". I alla fall inte när man inte ens fyllt 25. Men jaja, jag har lärt mig acceptera det... eller kanske inte. Hur som helst, jag kan numera promenera som vanligt utan att det gör ont och det är väl det som är huvudsaken. Sen borde jag ju också beställa tid hos optikern, men det lär nog dröja innan jag tar tag i det.
Tänk när man va liten va bra man hade det då. Det enda man behövde tänka på då var att gå till tandläkaren nån gång om året och möjligtvis till skolsyster för att få nån spruta eller ett litet plåster nån enstaka gång. Vad har hänt sen dess liksom? Massa nya institutioner har tillkommit i ens liv. Ortoped, gynekolog, optiker, naprapat och allt vad det heter. För tio år sen visste man fasen inte ens vad orden betydde. Jaja, så länge man inte har några rynkor och gråa hår får man väl vara glad antar jag. Hörde nån på radio som sa att 35 var den bästa åldern. Får väl försöka se fram emot det då.
Jag och Erika diskuterade härom dagen att livet var så härligt enkelt när man var liten. Vi minns när våren kom och man började va ute på gården mer och lekte med grannarna. Sen ropade mamma in en när middagen var serverad och sen sprang man ut igen. Utan ens en tanke på att det nu stod ett berg med disk i köket. Det behövde man inte bry sig om. Man sprang bara glatt ut och hade roligt tills det blev mörk då mamma återigen ropade in en. Både jag och Erika insåg att vi inte visste hur bra vi hade det då och att man därför inte njöt av det simpla liv man levde fullt ut. Då tänkte man bara på att man ville bli vuxen och allt man kunde göra om man fick "bestämma själv". Undrar om man kommer tänka likadant om ytterligare 15år när man kanske sitter där med volvo, villa och vovve. Om man då kommer tycka att livet som 25 åring, va helt underbart med den frihet man hade då. Varje period i ens liv tycks har sin egen charm, så kanske ska man passa på att njuta av den och lära sig uppskatta den medan den varar.
Kommentarer
Trackback