Becks

Vissa mornar när jag vaknar känns allt bara så bra på nåt sätt. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, inget revolutionerande har hänt. Men ändå känns det BRA. Idag är en sån dag. Jag känner mig tillfreds och lugn över att bara vara, njuter av tillvaron som den är. Förväntar mig ingenting utan befinner mig för en gångs skull i nuet och accepterar stillheten på nåt sätt. So what att jag bor i en skröplig lägenhet, so what att dagarna blir kallare och mörkare, so what att det inte blev något mer med hånglet från i lördags. Det som sker, sker. Eller? Just idag känner jag en stor förlitan på just det uttrycket. Jag bad om ett tecken på att mitt liv är i sin ordning, att det finns en plan. Trafikljuset har alltför länge lyst gult och mitt tålamod har börjat tryta. Viljan är så stor och frustrationen desto större. Vill så gärna våga tro, våga kasta mig ut och lita på att där finns något som fångar upp mig. Våga släppa mitt ego och förlita mig på något annat, något större. Våga njuta och vara i nuet, våga släppa taget. Idag fick jag äntligen något slags svar. Trafikljuset slog om till grönt.