Becks

Jag visste vad som väntade mig, en fullspäckad vecka utan andrum. När jag gick och la mig i söndags var jag förberedd. Det var åtminstone vad jag trodde. Men sen är det ju det där... det blir aldrig som man tänkt sig.

Måndagen gick bra, möte 15.00, träning 17.30, handla efter det - so far so good. Sen kom tisdagen... stress, stress med löner som skulle göras klart, lunchträning och så mötet klockan fyra som hängde över mig. När klockan var över fem satt jag fortfarande kvar på jobbet... Kom till slut hem, två timmar senare än planerat, hungrig och trött... Somnade nästan direkt i den sköna sängen. Onsdag och sovmorgon - skönt för dagen skulle bli lång. Kurs fram till klockan fem, med förtielva blivande redovisningsekonomer omkring mig, som hostade och ljudligt snöt sig om vartannat. Jag får inte blir sjuk, det finns ingen tid för det, då kraschar hela min plan. Efter kursen fick jag skynda mig hem för att hinna slänga i mig en macka och ett äpple, innan den extra årsstämman i föreningen började. En och en halv timme senare var även det mötet avklarat och jag fick äntligen sjunka ner i sängen. Torsdag, idag - ingen sovmorgon. Klockan ringde 07.10, en halvtimme senare är jag på väg till tuben som naturligtvis är försenad. Återigen omges jag av förkylda människor tätt inpå, alldeles för tätt inpå! 9 timmar senare är denna kursdag slut och min hjärna och mitt huvud känns bara som en enda röra. Jag orkar inte ta in mer nu! Paniken smyger sig sakta på... hur ska jag hinna lära mig allt på de fyra veckor som är kvar?!? 

Nu är det en dag kvar på den s.k. "arbetsveckan". Men min arbetsvecka slutar inte där... den fortsätter även på lördag och söndag och så kommer det att hålla på fram tills den 17:e oktober. Hur ska jag orka...