A bitter sensation
Igår va en riktigt bra söndag. Och detta säger jag trots att jag är singel! För den var bra, den gick i bitterhetens tecken. Jag och J möttes upp för en brunch på sirap. Men gudarna tycks inte vilja att jag någonsin ska få smaka på deras blåbärspannkakor, det visade sig nämligen att dom hade stängt. Detta var mitt andra försök till att komma åt pannkakorna. Men än har jag inte gett upp!
Hur som helst så hamnade vi istället på ett fik lite längre bort som var väldigt Sex And The City - inspirerat. Me like! Så där satt vi likt två bittermandlar och bara hävde ur oss allt! Fyra timmar av bitterhet, men efteråt kändes det så skönt! Ungefär som när man är illamående, så fort man spyr så mår man genast mycket bättre. Så det var det vi gjorde, spydde galla på allt och alla som gick förbi. När jag var på väg hem mådde jag faktiskt mycket bättre inombords, ett lugn och en värme som spred sig i kroppen.
Dagen efter midsommarafton hade L äntligen sin beryktade middag! Han hade dukat så fint och allt var planerat in i minsta detalj. Planen var även att jag skulle vara nykter. Den planen spack efter ca 10 minuter då jag fick uppdraget att under middagen referera till fotbolls EM, analysera och prata entusiastiskt kring detta. Jag som älskar fotboll... Kände att det behövdes ett par glas vin för att jag skulle klara av den uppgiften. Och sen gick det fort! Massa skålar och vinet rann ner som ett vattenfall i stupen. Lite extra cred till L för hans goda drink som serverades senare under kvällen. Jag tog två!
Men nu är det måndag igen och man ställer sig frågan som man ställt hundra gånger förut, vad är meningen egentligen? Ska nästa helg återigen bli en helg med titeln: "En kväll med alkohol är en morgon med ångest" - avsnitt ettusenåttahundratjugonio.
To be continued, I guess...