Becks

Igår va en sån där dag när man önskar att man levde i en film. Jag gick till jobbet något tröttare än vanligt efter helgens strapatser. Inte blivit mycket sova vilket tyvärr sätter sig på humöret. Hur som helst, när arbetsdagen var slut och jag kom hem, sken solen fortfarande ute. Trots tröttheten vägrade tankarna i hjärnan att försvinna, utan for runt som en hamster i ett motionshjul. Så jag bestämde mig för att ta en kvällspromenad och kanske få lite struktur på tankarna.

Jag tog på mig en varm tröja, satte hörlurarna i öronen, öppnade dörren och gick ut. Trapphuset luktade starkt av nymålad färg som stack lite i näsan. Utanför var det så där lagom kyligt och friskt. Jag gick ner förbi fotbollsplanen, fortsatte mot personnebadet och satte mig en bit bort på gräset. Solen stod lågt på himlen och träffade mig rakt i ögonen. Det kändes verkligen som en scen ur en film. Det enda som saknades var att det där oväntade (som oftast inte är så oväntat i filmen) skulle inträffa. Det där något som skulle få min värld att helt plötsligt vändas upp och ner och allt skulle lysas upp likt ett enda stort glittrande fyrverkeri. Världen skulle bli som ett enda stort leende.

Tyvärr överensstämmer inte filmen med verkligheten och det där magiska som skulle hända, hände inte. Men jag fick iallafall i fantasin, försvinna bort från verkligheten och in i filmens värld. Om så bara för en stund.