The winner takes it all
Jag har nu lagt in den låten som min alarmsignal och vaknade till den i morse. Texten är en rätt bra sammanfattning av min sommar. Jag har verkligen spelat alla kort, finns inget ess kvar i rockärmen och egentligen inget mer att säga. Och visst har det dykt upp en famn eller två, som man trodde man hörde hemma hos. Det kändes bra och jag försökte spela efter reglerna. But I was a fool...
Det som gör mig lite arg på mig själv är att jag trodde att jag skulle bli starkare. Så har jag aldrig tänkt tidigare, och jag är glad att jag inser hur fel jag hade nu. Tyvärr har det gjort stängslet högre och väggen tjockare. Men samtidigt vill jag inte vara hur känslokall som helst. Och varför ska jag vara det? It's just not who I am.
Jag vill ha det bästa, annars får det va och på väg hem från träningen igår kändes det så bra - mitt liv! Så varför ska jag klaga? Sen vet jag att dom där andra dagarna kommer. Dom där kalla, tomma och ensamma dagarna. När det ekar runt omkring mig. Det är då man saknar... men hur mycket jag än saknar vill jag inte spela efter reglerna längre. Det är svårt eftersom hur man än gör så är spelet ständigt igång. Ska man då hellre stå vid sidan om och titta på? Som om det vore roligare...
Så när man väl är med i spelet och kanske spelar utanför ramarna, sätter lite press på sin motståndare (som egentligen borde vara ens medspelare) eller om jakten plötsligt tar slut, då är det tack och hej och så går dom vidare. Utan att ens titta bakåt och kvar står man själv med hjärtat utanför kroppen, slagen av spelet.
"Du hittar inte kärleken, kärleken hittar dig". Om det stämmer finns det inte så mycket mer att göra. Och de senaste veckorna har det känts riktigt bra att kunna släppa det och för första gången fokusera på mig själv. Tror faktiskt aldrig att jag mått så här bra tidigare. Och jag menar det verkligen! Trodde inte jag hade "an other level" inom mig. Kanske har den alltid funnits där fast undangömd från allt annat och jag har liksom inte velat se. Men helt plötsligt var den bara där. Jag bestämde mig för att se helt enkelt.
Så till den STORA frågan: Är jag då LYCKLIG? Har aldrig gillat det ordet, det är så ambitiöst på nåt sätt. Men det har iallafall tänts ett ljus i mitt hjärta och äntligen lyser det för mig.
I don't wanna talk
About the things we've gone through
Though it's hurting me
Now it's history
I've played all my cards
And that's what you've done too
Nothing more to say
No more ace to play
I was in your arms
Thinking I belonged there
I figured it made sense
Building me a fence
Building me a home
Thinking I'd be strong there
But I was a fool
Playing by the rules
The gods may throw a dice
Their minds as cold as ice
And someone way down here
Loses someone dear
The winner takes it all
The loser has to fall
It's simple and it's plain
Why should I complain.
But tell me does she kiss
Like I used to kiss you?
Does it feel the same
When she calls your name?
Somewhere deep inside
You must know I miss you
But what can I say
Rules must be obeyed
The judges will decide
The likes of me abide
Spectators of the show
Always staying low
The game is on again
A lover or a friend
A big thing or a small
The winner takes it all
I don't wanna talk
If it makes you feel sad
And I understand
You've come to shake my hand
I apologize
If it makes you feel bad
Seeing me so tense
No self-confidence
But you see
The winner takes it all
The winner takes it all......
Ännu mer romantik minsann!
Horoskop för torsdag 27/8 2008 - Skorpionen:
En perfekt dag för en resa. På hemmaplan kan också många saker locka, bland annat mysig romantik.
Mysig romantik som lockar... jag har tvättstugan ikväll. Hm, kanske träffar på nån där då! Yeah right...
Annars har dagen artat sig rätt bra hittills, förutom huvudvärk och lite träningsvärk i armarna från bodypumpen igår. Men en positiv nyhet är att vi har fått våra nya skrivbord monterade här på jobbet idag, så i eftermiddag tänkte jag testa att jobba stående! Får se hur det går.
Mina tre punkter på min lilla lista har jag klarat lysande bra hittills! Träning mån, tis, ingen alkohol och bara ätit nyttigt! Jag har dessutom njutit av tillvaron hemma i min underbara lägenhet. Tänt massa ljus och verkligen trivts i mitt eget sällskap och av att bara vara hemma! Det ni!
The end of the summer
En lyckad fest betyder nästan alltid en jobbig "dan efter". Och det var precis vad det var. Hade ångest redan på morgonen, normalt brukar den inte komma förrän runt tre, fyra tiden. Men fint väder, en glass och en fotbollsmatch ute i Ropsten lättade upp humöret och det blev en rätt mysig söndag ändå. Nu är det måndag och man är tillbaks i allvaret. Det kändes tungt imorse men runt lunchtid kom ett lyckorus över mig och jag är faktiskt glad och rätt pigg idag ändå! Lyckades tom med bedriften att cykla till jobbet. Nu är det nya tag som gäller. Massa träning, ingen alkohol och bara nyttig mat. Så var planen, men punkt nr. 2 på listan sprack redan vid lunch idag då jag och chefen började planera för en kräftskiva på jobbet... Jaja, jag kan nog hålla alla tre punkter i en vecka eller två iallafall.
En ljusglimt i vardagen
Hur Charlotte inte vill fylla 36 utan istället väljer att stanna på 35 (jag har för övrigt valt att stanna på 24) och inte vill att ordet födelsedag eller numret 36 nämns högt den dagen hon fyller år. Och hur grym är inte Samantha när hon säger: Jag älskar dig, men jag älskar mig själv mer. Ett underbart citat! Och "Spelet" som vi spelar här i Stockholm spelas tydligen även i New York. Carrie tar nämligen upp frågan: why gamble? Slutsatsen blir att vissa saker är värt att spela om. Vad som hände Miranda i avsnitten är jag lite för pryd (jo faktiskt!) för att ta upp här. Men ni som såg avsnitten vet ju och visst är det klockrent!
Mer romantik...
Mitt horoskop idag: "Det blir en spännande och romantisk torsdag."
This is getting old... kom med nått nytt!
Däremot blev jag tipsad om Elles horoskop, vilket faktiskt haft en läskig förmåga att stämma med verkligheten. Kolla in ditt på: Elle Horoskop
Besvikelse...
Romantik?!? My ass...
Romantiken däremot, vet jag inte alls var stjärnorna får ifrån, för i mitt liv finns det ingenting som är i närheten av romantik. Det närmsta jag kommer är kanske Rom... och det var i februari jag var där, så det är ju ett bra tag sen... om man inte menar drycken... i sånt fall var det förra helgen den dracks. Hur som helst, någon romantik finns det inte. Så varför håller stjärnorna på att retas med mig hela tiden med sina förutsägelser. "Romantisk fredag", "tid för romantik" osv... Det är som vanligt någon som spelar mig ett spratt. Vet inte ens om jag vet vad romantik är längre... Hur vet man när det är verkligt och på riktigt liksom?
I feel good! Really!
Man väljer sitt eget fokus. Och man kan välja att fokusera på det dåliga, vilket jag ägnat mig åt alldeles för länge nu. Eller så kan man välja att fokusera på det positiva. Det är inte lätt, man får påminna sig själv hela tiden. Men det går och man mår faktiskt bättre av det. Jag skiter i jantelagen och jag skiter i om mina tankar är realistiska eller inte, så länge jag mår bra av det så är väl det huvudsaken. Det man verkligen tror på blir verklighet för en själv. Det är helt sjukt att man helt plötsligt bara kan se på saker med sån klarhet. Och det är en lättnad i mig att äntligen få göra det, efter tre års tid. Kanske är det sommarens alla händelser som fått mig till den insikten. Kanske är det sommaren som fått mig att må bra igen. Kanske är det sommaren som hjälpt mig. Jag tror det eller så är det något annat... Hur som helst så ska jag hålla kvar i känslan och försöka minnas den när hösten kommer. Minnas den när det blir mörkt ute och när jag sitter på Dubbel W på söndagarna med min BF.
Napiddy napiddy
Tuppluren gör comeback
Så alla ni som klagar på att jag somnar för ofta, kanske borde tänka om...?
Horoskop för onsdag 13/8 2008
Skorpionen:
En riktigt bra dag för fest, musik eller flirt. Eller för all del allt detta på en gång. Mycket att njuta av.
Hm... kul att man ska hem och tvätta och diska efter jobbet. Så mycket fest och flirt var det...! Nej jag e int bitter...
"Männen" är överallt!
Igår var en hård dag, arbetsmässigt. Det kändes som en chock man får när man hoppar i iskallt vatten. Högarna på skrivbordet blir bara högre och högre men jag orkar faktiskt inte oroa mig över det. Det hinns nog med... 17.30 fick jag iallafall min belöning då det var dags för bodypump. Såg fram emot en timme helt för mig själv!
Väl ombytt och klar kliver jag laddad in i träningslokalen, men hinner bara ta två tre steg innan min fokuserade bubbla sprängs med ett "hej". Jag tittar upp och möts av ett leende. Det bubblar till inom mig, blicken i ögonen skärps och jag är förlorad. Framför mig står en lång, muskulös och solbränd kille. Glömde jag säga att han var snygg också? Hur mycket jag än försöker undvika dom, så dyker dom ändå upp överallt runt omkring mig. "Männen". Ständigt dessa frestelser...
"Hej..." lyckas jag till sist få fram. Eftersom min hjärna nyss varit så fokuserad på träning och enbart träning, fattar jag först inte varför han hälsar på mig. Det visar sig att han är vikarie på passet, vilket innebär att jag kommer få njuta av denna vackra skapelse i hela 60 minuter! Dvs jag kan stirra på honom (och hans gyllene muskler) hur mycket jag vill utan att det verkar konstigt! Det visar sig även att han är riktigt trevlig, oerhört social och har humor. Men mer än så blir det inte. Jag har ju numera min nya spärr. Inga förväntningar, bara positiv överraskelse! Och jag tar det för vad det är - 60 minutes in heaven! Vad mer kan man begära?!
Mänsklighet
Det känns lite som jag andas ut just nu, väntar på det som ska komma härnäst. Sätter mig själv i fokus istället för dom. För första gången på länge kan jag se mig själv i spegeln och faktiskt le. Visst, jag är inte perfekt, men det är inget som jag eftersträvar nu längre. "Att vara perfekt är tråkigt, att vara mänsklig är vackert". Så där är jag nu, mänsklig. Och det är helt okej, tom för mig. Låter kanske som en självklarhet för många, men med alla de krav som jag haft på mig själv genom hela livet är detta så mycket större för mig. De förväntningar jag haft på mig själv är borta och jag börjar inse att det faktiskt är mycket roligare att leva ett liv som mänsklig än att leva livet perfekt, för det går ändå inte. Återigen: mindre förväntningar = mindre besvikelser. Jag är inte bättre än någon annan, har samma behov som alla andra på jorden. Jag tror att istället för att leta och jaga efter någon som älskar mig för den jag är, är det kanske bättre att jag lär mig älska mig själv, precis så som jag är - Mänsklig.
Sending you a sms...
No more feelings...
Inget engagemang, inga känslor, inga förväntningar. Då blir det bäst och då mår jag också bra. Trodde aldrig jag skulle säga så men så är det just nu iallafall. En ny vecka börjar snart och det är en vecka bara för MIG. Ingen annan. Jag ska jobba, träna, äta sunt och må bra. Och jag ser faktiskt fram emot det! Komma in i vardagen och rutiner igen. Jag ska inte påstå att jag längtar till jobbet men tycker att det ska bli rätt kul att komma tillbaka ändå. Ta tillbaka mitt liv på nåt sätt.
Sommaren 2008. Händelserik, fartfylld och riktigt, riktigt rolig! Men nu är det snart höst känns det som, och det kan jag väl köpa. Även om sommaren försvann alldeles för fort. Men livet fortsätter väl ändå antar jag. Förhoppningsvis med nya utmaningar, nya fester och nya söndagar i BF:ets tecken. It's gonna be ok!
Nåja... vad är en bal på slottet?
Det finns två val, det finns det alltid... om inte fler. Det är bara det att båda leder fram till samma sak, så vilken väg ska man då välja? Jag har inte bestämt mig än. Vet iallafall att jag måste hitta hem igen. Måste hitta tillbaka. Sen är jag ju trots allt tjej och kan göra flera saker samtidigt. Så vad man gör under tiden medan man försöker hitta hem spelar väl ingen roll... eller?
Dom säger att hoppet är det sista som överger människan. Kanske är det sant. Kanske inte. Men man kan ju inte bara lägga sig ner och dö heller. Man måste ju ändå fortsätta. Där vägen tar slut fortsätter en annan. Vet nog heller inte riktigt vad jag vill. Är nog inte redo än... just nu har jag inte tillräckligt med tilltro för att få något att fungera hur som helst.
Jag ska bara vara glad, för jag gillar att vara glad. Jag ska skratta och jag ska må bra. Jag ska ha roligt och jag ska njuta. Njuta av vad som än kommer på min väg.
Förväntningar = besvikelse??
Men varför ha förväntningar när de nästan alltid blir till besvikelse? Orka... Nej inte längre. Det känns som jag sitter i en bergodalbana men jag får liksom aldrig kliva av. Jag åker uppför första backen, den brantaste. Högre och högre, förväntningarna stiger ju längre upp jag kommer. Allting pirrar i kroppen, det känns nästan som man flyger. Så når man toppen, vagnen stannar till en sekund eller två och sen... Crash and burn. Magen vänds ut och in, huvudet fattar ingenting. Men precis innan man ska till att nå botten vänder det lika tvärt uppåt igen. Man andas ut och förväntningarna stiger återigen. Ja, så här håller det på, om och om igen utan slut. Som en ond cirkel och för varje gång blir jag bara mer och mer förvirrad. Toppenkul...!
Dom säger att vi tjejer är så j-vla komplicerade... jo tjena! Ingen har fler kort på bordet än jag, just nu iallafall. Dom andra däremot... låt oss kalla dom "män". Dom spelar poker med oss hela tiden. Rätt som det är tror man att man tagit hem potten med sin kåk, för att sen inse att man blivit blåst av det sötaste pokerfacet någonsinn. Fyrtal i ess jo jag tackar. Dom där essen alltså... Men jag orkar inte hålla på och spela det här spelet längre. Inga fler ess i rockärmen.
Jag har försökt intala mig själv hela dan idag att förväntningar är något jag ska sluta med, jag vill inte ha dem i mitt liv. För de leder ju nästan alltid till besvikelse. Nästan... Jag ska inte förvänta mig något för då blir man inte besviken utan det enda man kan bli är glatt överraskad! Och vem vill inte bli det? Men då, när man slutar förvänta sig, slutar hoppas och slutar bry sig då kommer dom... "männen". Och så är man fast i bergodalbanan och med i spelet igen.